Category: Resor

Ytterligare en dag vid stranden i Saint-Girons. Vi hade bokat två nätter, men förlängde med en natt. Vår tidigare plats var dock redan reserverad, vilket innebar att vi fick flytta på bilen och oss, 20 meter till vänster.

Denna camping har varit en favorit tillsammans med den i Tarifa.

Alfred var inbokad på surfkurs på förmiddagen. Först en teorilektion och sedan praktik. Surfinstruktören blev imponerad av Alfred och ifrågasatte om han inte hade surfat tidigare.

Ester, Oskar och jag tog en ny runda öå minigolfbanan.

Senare möttes vi upp på stranden. Förmiddagen var lite molnig, men det klarnade upp så småningom.

Oskar gav sig ut i vågorna och älskade det.

Så småningom gick vi tillbaks till campingen, där vi åt och drack. Vi hade lite franskt bubbel i kylen som behövde drickas upp.

Kvällen spenderades på campingen. Matchen England-Argentina gick på storbildsskärmen och barnen sprang runt.

Det här blir sista dagen vid kusten. Vi styr kosan norrut, men kanske kan vi hitta något kul på vägen…

Den andra dagen vid Saint-Girons plage och Camping Eurosol började som vanligt med att göra ingenting. Vi har numera två förmiddagsrutiner, packa (om vi ska vidare) eller slappa.

Om vi inte redan var vakna så vaknade vi alla fall halv tio. Då kom en kortege med franska veteranbilar, bland annat ett antal Citroën 2 CV som spelade Marseljäsen på hög volym.

Annars är det inte så stark fransk prägel på Camping Eurosol. Visst bor det många fransmän här, men andelen tyskar och holländare är stor. Större än andra campingar vi besökt under sommaren. Det gör atmosfären mer internationell.

Det dröjde till eftermiddagen innan vi företog oss något. Då gick vi till poolen.

Efter sen lunch delade vi på oss. Alfred gick och hyrde en surfbräda med Charlotte. Jag, Ester och Oskar underhöll oss på campingen.

Aktiviteterna på campingen kostnadsfria. Minigolfbanan var dock i dåligt skick. Inget man skulle ha betalat för, men det var kul ändå.

Så småningom möttes vi upp på stranden.

Alfred hade legat i vattnet i ett par timmar redan och lyckats surfa på de lite mindre vågorna. När han tröttnade, gjorde Oskar några tappra försök. I Portugal var han livrädd för vågorna, här älskar han dem.

Ester underhöll sig på stranden.

Efter strandlekarna var vi hungriga och stannade vid första bästa strandrestaurang. Klockan hade hunnit bli halv tio. Det blev sen middag. Maten kom inte in förrän klockan närmade sig halv elva. På avstånd kunde vi följa matchen mellan Frankrike och Spanien. Det verkade finnas en del spanjorer bland gästerna, för det hördes glada tillrop vid de spanska målen. Några försökte dra igång gästerna med ”Allés les Bleus” med varierad framgång.

På hemvägen ”råkade” vi passera en nattmarknad som började packa ihop.

Vi hade funderat på att stanna ytterligare en natt i Saint-Jean-de-Luz. Vi behövde i så fall förlänga vår bokning. Webb-bokningen visade en ledig plats som vi försökte reservera, men receptionen hävdade att campingen var fullbokad. Enligt dem var det fel i systemet.

Det visade sig senare att receptionen hade fel. Det fanns en plats, men då hade vi redan lämnat.

Nytt mål var Saint-Girons Plage en bit norrut på Atlantkusten. Vi lämnade Baskien och anlände till departementet Les Landes. Här är det ännu mer surf-fokus än tidigare. Kusten består av milsvida sandstränder, där tidvattnet skapar rejäla vågor att surfa på. Strax söder om Saint-Girons Plage ligger Soorts-Hossegor, som anses vara Europas surfmecka.

Innan vi utforskade stranden blev det som vanligt en snackspaus vid ankomst, och en upptäcksfärd på campingen.

Stranden nås genom 700 meters promenad. Det är en stor bred strand och det finns några restauranger och butiker i anslutning.

Vågorna gick höga och den ende som gav sig i var Alfred. Han älskade vågorna, men efter en timmes kämpande i vattnet var han utmattad och gick upp. Det är gott om badvakter som håller koll på de badande, och man får bara bada på en begränsad del av stranden. En pojke slog axeln ur led och blev omhändertagen av badvakterna.

Alfred är sugen på att lära sig surfa. Det finns surfskolor här, där han kanske kan få en introduktionskurs någon dag.

Vi stannade kvar på Camping La Ferme Erromardie i franska Baskien. Morgonen var varm men molnig. Prognosen visade dock på ett uppklarnande under dagen och temperatur på 35 grader.

Campingen har ett fint läge direkt vid badstranden, men i övrigt sticker den inte ut. Vi står på en plats bredvid ett toalett- och duschhus. Nära för oss, men det betyder också att det är många personer i rörelse vid vår bil.

Oskar saknar en fotbollsplan. Det är alltid det första han frågar när vi kommer fram till ett nytt ställe, ”Finns det fotbollsplan?”. Här har han dock spelat på stranden och på tomten bredvid.

Hans boll gick sönder av en tagg i Portugal, men här kunde vi köpa en ny, med fransk dekor.

Vågorna var små i havet. Fina förutsättningar för SUP-brädan. Vi pumpade upp den och gick till stranden. Tidvattnet är tydligt. Nu var vattennivån högre och stigande jämfört med dagen innan.

Framåt kvällen blev förutsättningarna för vågsurf bättre och ”riktiga” surfare gav sig ut i havet. Vattennivån sjönk på grund av ebb, vilket skapade bättre förutsättningar för vågbildning. Alfred hängde på med SUPen och fick några uppmuntrande ord av de lokala proffsen. Han lyckades ta några vågor ganska bra.

Plötsligt blåste det upp och blev halv storm. Det hände utan förvarning på bara några minuter. Lokalbefolkningen verkade dock vara förvarnade och stranden tömdes snabbt, och serveringarna stängde luckorna. Ett väderomslag var i luften. Vi hade fullt sjåmed att bära tillbaka SUPen till bilen då den fångade vinden och blev bångstyrig.

För säkerhetsskull förberedde plockade vi ihop våra saker runt bilen. Vindstyrkan gick upp och ner under kvällen och natten, men tidvis blåste det rejält i vindbyarna. Oskar var lite orolig på grund av vinden när vi skulle sova, men somnade till slut.

Planen tillät en liten sovmorgon, men sedan var det dags att rulla på norrut från Toledo. Vi passerade Madrid, och efter en timme var det dags för mat- och tankstopp. Denna gång blev det McDonalds med VM-tema.

Sedan körde vi på ytterligare omkring fyra timmar. Landskapet bestod mest av prärier och berg, men när vi närmade oss den spanska nordkusten mot Biscayabukten dök grönskan och skogarna upp längs med vägen. Vi höll oss på motorvägen AP-1, och anslöt sedan till kustmotorvägen mellan Bilbao och San Sebastian, där vi körde österut.

Innan dagens etapp var slut hade vi precis masat oss över gränsen till Frankrike. Där ligger Saint-Jean-de-Luz. Campingen där vi bor ligger i utkanten av staden, i en semesterort som heter Erromardie. Detta område tillhör Baskien, och det kan man se på många byggnader som har typisk baskisk korsvirkesstil. Mycket går i rött och grönt. Skyltar är tvåspråkiga.

Vi är bland mestadels fransmän, men en del spanjorer finns här också. Campingen är en typisk fransk familjecamping som är uppdelad mellan campingtomter och stugor (mobilehomes). Pool och strand finns.

Jag tror det franska sommarlovet precis har startat, så nu är det fullbokat här.

Barnen hörde även en svensk familj på toaletten. De är de första svenska personerna vi sett på en camping under semestern. I Fuengirola fanns det förstås många svenskar, men det var ingen camping.

Oskar och Alfred hann med ett snabbt kvällsdopp innan matchen mellan Norge och England började.