Gibraltar

Det var dags att checka ut från campingen utanför Marbella och styra mot nästa mål. Färden tog oss till Gibraltar, det brittiska territoriet med den stora klippan på den lilla udden.

Britterna och holländarna anföll Gibraltar 1704 för att bland annat få kontroll över sjötrafiken in och ut ur Medelhavet. Sedan dess har området varit brittiskt. Flera folkomröstningar har gjorts, och dessa visar att befolkningen även framöver vill tillhöra Storbritannien. Nu finns dock ett avtal att Gibraltar ska ingå i Schengen-samarbetet (passfrihet), men detta gäller först från 15 juli.

För oss var det enklast att parkera bilen på den stora parkeringen på den spanska sidan. Sedan gick vi till fots genom passkontrollen. Efter passkontrollen måste man korsa startbanan på Gibraltars flygplats, vilket känns lite konstigt. Precis efter vi passerat banan startade ett flygplan.

Gibraltar låg i moln på förmiddagen.

Linbanan till toppen var stängd för underhåll och alternativen var att vandra upp hela vägen, eller åka en buss upp halvvägs till en utkikspunkt som heter Queen’s balcony och gå därifrån. Vi valde bussen.

Queen’s balcony

På Gibraltarklippan finns lite olika turistmål att besöka. Det finns gamla militära installationer med kanoner, kalkstensgrottor och utkikspunkter. Vilt på klippan lever apor som gärna tar emot eller stjäl mat från turisterna. Vi såg ett par turister som blev av med sina nyinköpta glassar.

De olika turistmålen ligger utspridda på klippan med höjdskillnad mellan varandra, så det blev en svettig dag med mycket vandring.

St Mikaels grotta
Kanon som användes på 1900-talet fram till 1977
Kontrollrummet till kanonen

Aporna såg vi överallt och de ville gärna smaka på nötter som vi hade med oss. En apa började dra i Charlottes kläder.

Oskar till vänster

Att gå i staden Gibraltar kändes lite konstigt. Arkitekturen är spansk, men alla gatunamn, affärer och restauranger är brittiska.

Efter besöket på Gibraltar styrde vi mot ny camping, Camping Torre de la Peña, utanför staden Tarifa. Campingen sträcker sig från Atlanten upp på berget. Vi står på en terrass halvvägs upp. Härifrån har vi utsikt över Isla de las Palomas, udden som skiljer Medelhavet och Atlanten åt. Vi ser också Marockos norra kust.

Tarifa och Marocko
Stenkast i Atlanten
Strandbaren
Campingpoolen
Ester svalkar sig


Ronda

Vi stannade på Camper Park Gregorio Beach, men siktade in oss på ett dagsbesök i staden Ronda, uppe i bergskedjan Serranía de Ronda. Staden är belägen vid den dramatiska ravinen El Tajo. För morerna var detta en viktig stad från 700-talet och framåt med dess strategiska läge.

Vi körde dit på en dryg timme på vägar som var väldigt slingriga. Väl framme promenerade vi mot El Tajo och Baños Arabes, d.v.s. de arabiska baden. Övanför ravinen kan man se den imponerande bron Puente Nuevo.

De arabiska baden från 1200- och 1300-talet är välbevarade lämningar från den moriska perioden.

I baden kunde man se en film om badens historia.

Efter besöket i baden var vi törstiga och hungriga. Vi hittade en mysig restaurang i närheten och provade några tapas.

Bläckfisk

Därefter strosade vi runt i staden och tittade på utsikt och andra sevärdheter.

Plaza del Socorro
Affärsgatan
Tjurfäktningsarenan
Utsikt över moriska lämningar.

Lite trötta körde vi tillbaks till campingen. oskar hade köpt en slangbella som testades mot aluminiumburkar.

Måltavlorna

Sedan fixade vi till kött med stekt vitlökspotatis och åt en god middag vid bilen.



Puerto Bañus

Efter två nätter i fin lägenhet nära Fuengirolas strandpromenad var det dags att flytta på sig. Barnen gillade standarden och tyckte vi skulle boka en ny lägenhet. Ester tyckte det var tråkigt att lämna kompisarna. Men det är inte omöjligt att vi ses senare under resan.

Innan vi lämnade hängde vi dock vid kompisarnas pool, och innan dess gick vi på marknad där Charlotte fyndade kläder.

Marknadsplatsen i Fuengirola

Sedan var det dags att lämna Fuengirola. Vi körde en halvtimme västerut och åt sen lunch i Puerto Bañus vid Marbella. Puerto Bañus är hamnen där jetset-folket hänger med sina fina bilar och båtar. Jämfört med Fuengirola är skillnaden dramatisk. Där bestod strandpromenaden av butiker med billig kinaimport samt erbjudanden om två öl för €6. Här strosade vi förbi butiker med exklusiva klockor och finrestauranger.

Häftig Lamborghini
Strand-klubb

På gatan ovanför stranden låg fler exklusiva butiker. Bland annat Königsegg från Ängelholm. Tyvärr var det helgstängt.

Därefter körde vi ytterligare ett par mil och parkerade på Camper Park Gregorio Beach. Detta är en enklare camping-ställplats utan pool och lyx, men den ligger nära havet i ett lugnt område med semesterlägenheter. Det finns en restaurang och en enkel butik med begränsade öppettider bredvid, men vi hade förväntat oss lite bättre utbud.

Kvällen blev lugn och nästan lite kylig (väderapparna visade 25 grader). Vi åt lite nudlar och tittade på SVT Play.

Ester bad om en extra tröja.


Fuengirola

Fuengirola är en typisk spansk turistort längs med Costa del Sol. En lång och bred sandstrand, en strandpromenad och ett par kvarter närmast stranden med restauranger och affärer för turister. Den mesta av bebyggelsen ser ut att vara från 60 och 70-talen. Det är mest klassiska lägenheter och hotell, inga resorter. Många skandinaver och britter är här, men även spanjorer.

Vy österut
Vy västerut

Igår gick vi all-in solturister och hängde på stranden med solstolar och SUP.

På kvällen gick hela gänget på köttrestaurang. Helt i enlighet med Alfreds önskemål.

Här är förresten vår lägenhet. En trappa upp ovanför Oskar.


Mot solkusten via Gaudix

Sierra Espuña lämnades och färden fortsatte söderut. Ett lunchstopp gjordes i Gaudix, som har en gammal stadsdel med väldigt speciella hus som är integrerade med uthuggna grottor i bergen. Där gick vi en runda och tittade.

Lunch åt vi på en liten kvarterskrog vid gatan.

Pablo Picassos gata

Sedan körde vi vidare mot Fuengirola på Costa del Sol, solkusten, där vi mötte vänner. Vi har hyrt en lägenhet där vi ska sova i två nätter. Vi prioriterade att bo nära vännerna och då var ”bo-i-bilen”-alternativen få.

Lägenheten håller hög standard och ligger bara två gator från stranden och har krypavstånd till restauranger och barer.

Utsikt från en minimal balkong
Charlotte ropar Fan Fan.

På kvällen sammanstrålade vi med de två familjer vi känner. Som omväxling blev det thailändsk till middag.

Vandring längs med strandpromenaden

Senare på kvällen/natten följde några av oss matchen mellan Japan och Sverige på en bar. Från vår familj var det jag och Oskar. Tre av oss höjde medelåldern rejält och två sänkte den. De flesta andra var nog runt 20-25. Oskar och jag kom i säng vid halv fyra.



Vi lämnar kusten

Vi känner att vi börjar kunna den östra medelhavskusten och redo att upptäcka något nytt. Salou lämnades och resan fortsatte söderut. Något som vi noterad längs med motorvägen var de vackra blommorna i mittgrenen.

Vid Valencia avvek vi från motorväg A-7, kallad ”Autovia del Mediterráneo” (Medelhavsmotorvägen), och siktade mot Murcia. Ganska snart var vi ute på landsbygden och det kändes som vi var i Mexiko (tänk ett avsnitt av Zorro från nittiotalet, eller i alla fall den mexikanska staden i High Chaparral).

AI hade föreslagit ett stopp längs vägen, santuario de la virgen de la esperanza (Jungfrun av hoppets helgedom) och vi valde att pausa där. Ett häftigt ställe, där man skapat ett kapell inne i berg och klippor.

Bredvid kapellet går floden Segura. Det var varmt, runt 38 grader, så vi hade ett behov att svalka oss.

Sedan körde vi vidare mot vårt dagsmål. Det var lite oklart vilket camping vi bokade häromdagen. Vi trodde vi bokade Camping La Puerta, men det var Camping Sierra Espuña vid bergsbyn El Berro. Det visade sig vara ett bra val. Den ligger i bergen på 650 meters höjd, vilket ger viss svalka. Campingen ligger som en terrass på berget och har en fin pool.

En ”komma-fram-dricka” i campingens bar

Campingen är full av katter, vilket barnen älskar. Det finns också en fotbollsplan.

Slutligen en enkel hemlagad middag och fotboll på datorn.



Sankt Johannes-firande på Costa Dorada

Vi är kvar i Salou. Den geografiskt påläste vet att denna del av kusten kallas Costa Dorada på spanska (Costa Daurada på katalanska), d.v.s. guldkusten. Själv fick jag googla. Ett samlingsnamn för hela den östra kuststräckan är Levante.

Igår firade man San Juan, eller Sankt Johannes som han heter på svenska. Det man firar är årets längsta dag, midsommar. Här var firandet stort med främst fyrverkerier på stranden.

Vår dag började med lugn frukost för att sedan att utforska nya pooler på campingen. Vi hamnade på ”beach pool” som erbjöd vit sandstrand.

Beach pool
Ester är fast i böckerna om Narnia

Alfred och Charlotte gick sedan till en annan pool, där de sett vilda papegojor.

Hungern kom smygande så det inhandlades take-away.

Lite senare på eftermiddagen blåste vi upp vår SUP och gick ner till stranden.

Trevlig strand i Salou

Efter middagen gick Charlotte och barnen ner till strandgatan och hittade ”turistaffär” (Kinaimport). Mer squishies och en Redbull F1-tröja inhandlades.



Calella de Palafrugell och Salou

Ny dag och nya mål. Igår väntade Spanien. Slutmålet var Salou, men på en fråga om vacker vy rekommenderade AI en omväg över Calella de Palafrugell på Costa Brava. Vi följde rekommendationen och gillade vad vi såg. Denna gång blev det ett kort lunchstopp men nästa gång kanske det blir ett längre stopp.

Calella de Palafrugell känns relativt genuint och de vitkalkade husen ligger fint på en sluttning ner mot havet. Stranden varierar mellan klippor och sand.

Efter lunchen gick färden vidare mot Salou. Trafiken var tät runt Barcelona. På motorvägen var det långa köer så navigatorn ledde oss mot stadens inre ringväg. På distans kunde man se staden breda ut sig vid havet.

Slutligen kom vi till Salou strax söder om Tarragona. Campingen heter Sanguli och ligger ett stenkast från stranden. Salou verkar vara en typisk semesterort med många aktiviteter. Bland annat ligger det stora nöjesfältet PortAventura här, och även Ferrariland, en temapark runt Ferrari.

Campingen är stor med flera poolområden. Vi gjorde en snabb rekognoscering och tog ett dopp. Sedan var det dags för middag.

Squishy-lek
”Vår gata”
Ett av poolområdena
Dagens meny: spansk korv med potatismos



Argelès-sur-Mer

Efter att ha smält de första kaotiska intrycken av campingen (Camping Les Marsouins) har vi blivit harmoniska här. Vår plats omges av häckar och skapar en privat sfär. Badlandet är trevligt. Detta är kanske lugnet före stormen. Många av aktiviteterna börjar först med högsäsongen i juli.

Gårdagen startade lugnt med en fransk frukost bestående av färska baguetter från brödbutiken och brieost, därefter läsning och lek.

Ester med ny squishy

Värmen steg och vi blev badsugna. Trots rubriker om värmebölja är det behagligt här vid kusten. Soliga dagar på runt 30 grader, ljumma kvällar och svala nätter. Hursomhelst gick vi till badlandet och stannade tills vi blev matsugna.

Vid lunch/siesta blev det tomt i poolen.

Magen fylldes av en delad take-away-pizza som smakade väldigt gott.

Efter lunch och siesta-lek var vi redo för att ge oss iväg till stranden. Avståndet är 2-3 kilometer. Egentligen hade vi tänkt ta ett turisttåg dit, men läste fel på tidtabellen, så det fick bli promenad istället. Nere vid stranden Argelés-Plage finns hotell, restauranger och de typiska turistaffärerna. Efter promenaden var vi törstiga.

Ester och Oskar gick på squishy-jakt, speciellt dumplings, och hittade nog alla butiker där de såldes. Sedan gällde det att vara detektiv och lista ut vilka som var av bra kvalitet.

Här kom en dansgrupp

Hungern kom smygande så vi satte oss på första bästa restaurang. Hyfsat prisvärd meny, men oerfaren servitör som behövde hjälp och stöd. Därutöver uppstår språkförbistringar. Franska och spanska går bra, engelska lite sämre. Det blev dock rätt till slut.

Oskar fotar oss
Oskar smakar en mussla

Några bilder på goda maträtter.

Creme Catalan

Så småningom kände vi oss nöjda och promenerade hem.

Några av kvällens inköp


Närmar oss Spanien

Lite trötta efter midsommarafton åt vi en trevlig frukost innan vidare avfärd.

Våra barn lärde sig ett nytt spel på midsommarafton, Imposter. Det är ett ordspel där en person låtsas veta vilket ord som pratas om utan att försäga sig. Spelet fortsatte på morgonen och kommer nog spelas framöver också.

Lördagen var framförallt en transportdag. Jag tittade på kartan och bedömde att Argelès-sur-Mer vid fransk-spanska gränsen kunde vara ett lämpligt dagsmål. Det innebar knappt fem timmars resa genom Provence och Languedoc. Denna gång undvek vi stopp längs kusten för att spara tid. Men vi passerade Montpellier som Charlotte för en vecka sen, så krasst sett hade hon kunnat stanna kvar i Frankrike och väntat på att bli upphämtad.

I Argelès-sur-Mer finns mängder med campingplatser. Vi hade tittat ut Camping Les Marsouins som är en större camping med vattenland och och underhållningsprogram. Campingen består också av stugor (typ mobile-homes).

Det var lördag, dvs stugbytardag, och när vi anlände det var kö och lite kaotiskt vid receptionen. Plats fick vi dock. Bilen dekorerades gul och blå inför kvällens VM-match. Vi hann göra ett snabbt besök i poolområdet innan matchstart.

VM-kväll

På campingens scen var det hålligång framåt halvtolv. Mest pensionärer i publiken, då familjer med småbarn hade lagt sig och de äldre barnen fortfarande går i skolan i Frankrike. Det är främst fransmän och spanjorer här, men vi har sett några holländare och tyskar också.