Gone Fishing

Förmodligen vår sista heldag i Rumänien innan vi korsar gränsen till Bulgarien.

Morgonen spenderades i lugnt tempo, då vi inte hade några speciella planer. Oskar byggde legobåtar, medans vi andra tog en lång frukost med färska frallor som Charlotte hade köpt.

Efter lunch var det dags att gå till stranden. Campingen ligger direkt i anslutning till stranden, så det tar oss bara ett par minuter att nå Svarta havet.

En hund sprang omkring på stranden och ville leka. Speciellt Alfred fick mycket uppmärksamhet. Hunden sprang helt löst mellan olika sällskap och skapade lite oreda. Den hade ett halsband, men det var oklart vem ägaren var.

Efter middagen gick vi alla till strandpromenaden och strosade. Oskar hann med lite strandfotboll först.

Efter tre nätter vid Donaudeltat var det dags att röra på sig. Den planerade rutten följer Svarta havs-kusten.

Dagens destination var Mamaia, som anses vara Rumäniens riviera. Orten ligger längs med en tunn landremsa som går från norr till syd. På östra sidan finns Svarta havet, på västra sidan finns en sjö. Söderut begränsas Mamaia av hamnstaden Constanta med omkring en halv miljon invånare. Constanta har tydligen Svarta havets största hamn.

Precis norr om Mamaia, varifrån vi anlände, ligger ett jättelikt raffinaderi som brer ut sig över ett stort område. Man ser rörsystem och skorstenar från långt håll och det stör helhetsbilden av ”strandparadiset” lite.

Här i Mamaia ser vi hotell efter hotell liggandes bredvid varandra längs den genomgående bilvägen. Många ser nybyggda ut, och andra ännu inte helt färdiga. Förmodligen såg det helt annorlunda ut här för bara 5-10 år sedan.

Mitt emellan hotellen ligger ett par campingplatser inträngda. Vi valde Camping S, som såg bäst ut på Google Maps och appen Park4night.

Efter ankomst åt vi lunch på campingrestaurangen, och gjorde en snabb utflykt till Jumbo-affären.

Det hann nästan bli kväll innan vi gav oss ner till stranden för ett premiärdopp i Svarta havet.

Till middag blev det rester. Sedan gick jag och Charlotte på upptäcksfärd längs med strandpromenaden. Barnen ville hellre ha skärm i bilen. Vi tog en drink på en strandbar. Drinkpriset låg här på 75 kr, så billigare än i Sverige.

Efter tre nätter vid Donaudeltat var det dags att röra på sig. Den planerade rutten följer Svarta havs-kusten.

Dagens destination var Mamaia, som anses vara Rumäniens riviera. Orten ligger längs med en tunn landremsa som går från norr till syd. På östra sidan finns Svarta havet, på västra sidan finns en sjö. Söderut begränsas Mamaia av hamnstaden Constanta med omkring en halv miljon invånare. Constanta har tydligen Svarta havets största hamn.

Precis norr om Mamaia, varifrån vi anlände, ligger ett jättelikt raffinaderi som brer ut sig över ett stort område. Man ser rörsystem och skorstenar från långt håll och det stör helhetsbilden av ”strandparadiset” lite.

Här i Mamaia ser vi hotell efter hotell liggandes bredvid varandra längs den genomgående bilvägen. Många ser nybyggda ut, och andra ännu inte helt färdiga. Förmodligen såg det helt annorlunda ut här för bara 5-10 år sedan.

Mitt emellan hotellen ligger ett par campingplatser inträngda. Vi valde Camping S, som såg bäst ut på Google Maps och appen Park4night.

Efter ankomst åt vi lunch på campingrestaurangen, och gjorde en snabb utflykt till Jumbo-affären.

Det hann nästan bli kväll innan vi gav oss ner till stranden för ett premiärdopp i Svarta havet.

Till middag blev det rester. Sedan gick jag och Charlotte på upptäcksfärd längs med strandpromenaden. Barnen ville hellre ha skärm i bilen. Vi tog en drink på en strandbar. Drinkpriset låg här på 75 kr, så billigare än i Sverige.

Tidigt på morgonen var det dags för en båtutflykt på Donaudeltat. Donaufloden markerar gränsen mellan Rumänien och Moldavien, samt Rumänien och Ukraina. Här vid deltat är avståndet till Ukraina 3 mil fågelvägen. Till Odessa är det 20 mil fågelvägen.

Klockan ringde halv sex och bilen som körde oss den korta biten till småbåtshamnen väntade på oss klockan sex. Det var vi, ett tyskt par och en schweizisk kvinna som steg ombord på båten.

Turen varade i tre timmar och båten snirklade sig runt bland ett system av grunda sjöar och våtmarker. Vattendjupen var oftast inte mer än en meter. Ibland mindre än så, båtmotorn hade problem att gå fritt från dyn och växtligheten.

Vi såg många pelikaner, svanar och hägrar. Dessutom några för oss okända fåglar. ChatGPT sa att en art var Glansibis.

Vi kom tillbaka till campingen åt vi frukost för det hann vi inte med innan. Sedan bad och vila för att återta förlorad sömn.

Kvällen avslutades med middag vid bilen.

Vi hade inget inplanerat utan tog det lugnt vid bilen och poolen. En del av tiden gick till korsord och läsning, en del tid gick till att söka resans nästa mål. Barnen spenderade tid med att bygga lego och leka med katter. Det finns nog minst 5-6 katter som springer runt på campingen.

Oskar tränade på att simma i poolen. På eftermiddagen klarade han att simma tvärs poolen.

Det blev tidigt sänggående då alarmet var inställt på halv sex. En båttur på Donaudeltat väntar.

Vi vaknade upp till en solig morgon. Åskvädret hade sänkt temperaturen lite. Idag var det läge att pumpa upp vår SUP-bräda.

Annars var det en morgon i ganska lugnt tempo.

Sedan var det dags att paddla i sjön. Samtidigt ökade molnigheten.

Lunchdags. Vid sjön finns ett matställe och dessutom en food truck. Vi satte oss vid sjön och beställde grilltallrik, hamburgare och tacos, som allt smakade gott.

När vi hade ätit upp blev himlen mörkare och ett åskväder drog in. Denna gång var ovädret rakt över oss, så det small rejält och parasollen föll i vinden. Det blev samling under tak i baren.

Regnet höll i sig i en timme, men sedan blev vädret bättre. Några moln hängde dock kvar, men förutsättningarna var perfekta för att testa sjöns hinderbana. En vuxen var tvungen att ackompanjera barnen, och det blev Charlottes lott. Jag skötte kamera och drönare.

Banan var riktigt kul och utmanande. Även Oskar gillade den, även om han var i minsta laget. Men han imponerade.

Kvällen blev lugn vid bilen. De rumänska grannarna var nog trötta och somnade tidigt. Vi fick hänga upp kläder som legat ute och blivit blöta i regnet.

Vi vaknade upp till en solig morgon. Åskvädret hade sänkt temperaturen lite. Idag var det läge att pumpa upp vår SUP-bräda.

Annars var det en morgon i ganska lugnt tempo.

Sedan var det dags att paddla i sjön. Samtidigt ökade molnigheten.

Lunchdags. Vid sjön finns ett matställe och dessutom en food truck. Vi satte oss vid sjön och beställde grilltallrik, hamburgare och tacos, som allt smakade gott.

När vi hade ätit upp blev himlen mörkare och ett åskväder drog in. Denna gång var ovädret rakt över oss, så det small rejält och parasollen föll i vinden. Det blev samling under tak i baren.

Regnet höll i sig i en timme, men sedan blev vädret bättre. Några moln hängde dock kvar, men förutsättningarna var perfekta för att testa sjöns hinderbana. En vuxen var tvungen att ackompanjera barnen, och det blev Charlottes lott. Jag skötte kamera och drönare.

Banan var riktigt kul och utmanande. Även Oskar gillade den, även om han var i minsta laget. Men han imponerade.

Kvällen blev lugn vid bilen. De rumänska grannarna var nog trötta och somnade tidigt. Vi fick hänga upp kläder som legat ute och blivit blöta i regnet.

Vi började dagen med att slutföra Transfagarasan-vägen. Denna del gick mestadels i skogen på lägre höjder. Och här fanns de björnar vi inte såg igår. Ett tjugotal björnar kunde vi se längs med vägen. De låg antingen vid vägkanten eller vandrade stillsamt. De såg väldigt söta och lugna ut, men skenet kan ju bedra, så vi tog inga risker. Kanske var de extra slöa på grund av värmen.

Turistvägen slutar i Pitești, och där pausade vi. Vi besökte nämligen favoritaffären Jumbo, som finns i Rumänien. Vi har tidigare besökt Jumbo i Grekland och Montenegro. Affären kan bäst liknas vid ett jättestort Rusta-varuhus. Man kan köpa det mesta som behövs på semester här, till bra priser.

Vi fortsatte sedan österut. När vi närmade oss Bukarest sick-sackande vi oss i stadens utkanter mot dagens mål, TRQZ Lake. TRQZ Lake verkar vara en privatägd sjö med sandstrand och olika vattensporter. De har en yta för camping i utkanten av området.

När vi anlände möttes vi av staket och stora grindar utan reception. För att bli insläppta var vi tvungna att ringa ett telefonsamtal.

När vi väl blev insläppta blev vi vänligt mottagna. Det var bara vi och en man i ett litet tält på campingområdet. Utöver det fanns ett en del dagsgäster här, men över lag ganska folktomt.

Vi gick och badade. Sjön höll en lagom temperatur. Vi gissar på 28 grader.

Framåt kvällen fylldes campingen på av två större sällskap, ett från Polen och ett lokalt från Rumänien.

Det hade varit en varm dag. Termometern i bilen toppade på 38 grader. Prognosen visade åska under kväll och natt, och vi kunde se molnen torna upp sig.

Vi säkrade bord och stolar och förberedde oss för oväder. Tjugo över nio började allas telefoner larma högt och simultant. Rumänska myndigheter skickade ut vädervarning till alla i området. Stormvindar och stora regnmängder var i antågande.

Vi satt i bilen och väntade in vädret. Stora blixtar fyllde himlen, ett par regnskurar kom över oss men långtifrån vad vi hade befarat. Ovädret drog förbi ganska snabbt. Våra rumänska grannar höll dock i längre. De hade fest och höll på till långt efter midnatt, men vi lyckades sova ganska bra ändå.