Author: Patrik

Tidigt på morgonen var det dags för en båtutflykt på Donaudeltat. Donaufloden markerar gränsen mellan Rumänien och Moldavien, samt Rumänien och Ukraina. Här vid deltat är avståndet till Ukraina 3 mil fågelvägen. Till Odessa är det 20 mil fågelvägen.

Klockan ringde halv sex och bilen som körde oss den korta biten till småbåtshamnen väntade på oss klockan sex. Det var vi, ett tyskt par och en schweizisk kvinna som steg ombord på båten.

Turen varade i tre timmar och båten snirklade sig runt bland ett system av grunda sjöar och våtmarker. Vattendjupen var oftast inte mer än en meter. Ibland mindre än så, båtmotorn hade problem att gå fritt från dyn och växtligheten.

Vi såg många pelikaner, svanar och hägrar. Dessutom några för oss okända fåglar. ChatGPT sa att en art var Glansibis.

Vi kom tillbaka till campingen åt vi frukost för det hann vi inte med innan. Sedan bad och vila för att återta förlorad sömn.

Kvällen avslutades med middag vid bilen.

Vi hade inget inplanerat utan tog det lugnt vid bilen och poolen. En del av tiden gick till korsord och läsning, en del tid gick till att söka resans nästa mål. Barnen spenderade tid med att bygga lego och leka med katter. Det finns nog minst 5-6 katter som springer runt på campingen.

Oskar tränade på att simma i poolen. På eftermiddagen klarade han att simma tvärs poolen.

Det blev tidigt sänggående då alarmet var inställt på halv sex. En båttur på Donaudeltat väntar.

Vi gjorde oss redo att lämna den lilla sjön norr om Bukarest och köra vidare. Dagens etapp gick till Murighiol vid Donaudeltat, där Donau rinner ut i Svarta Havet. Deltat täcker ett stort område och är ett turistmål, framförallt för dess rika fågelliv.

Resan hit tog cirka fyra och en halv timme. Landskapet på den här sidan av Karpaterna skiljer sig stort från den nordvästra sidan (dvs Transylvanien), där landskapet böljar och vägarna är slingriga. Här är det plattare än Danmark, om möjligt. Åkermark överallt. Vägarna är mestadels spikraka och svänger endast för att runda åkrarna.

Efter att ha fyllt på våra förråd på Lidl anlände vi framåt eftermiddagen. Det finns flera campingar i Murighiol och vi valde den som heter Camping din Delta eftersom den var den enda med en liten pool.

På kvällen blev det grillat till middag och provning av ett rumänskt vin.

Tanken är att vi stannar här ett par dagar och hänger med på en båtutflykt på deltat någon morgon.

Vi vaknade upp till en solig morgon. Åskvädret hade sänkt temperaturen lite. Idag var det läge att pumpa upp vår SUP-bräda.

Annars var det en morgon i ganska lugnt tempo.

Sedan var det dags att paddla i sjön. Samtidigt ökade molnigheten.

Lunchdags. Vid sjön finns ett matställe och dessutom en food truck. Vi satte oss vid sjön och beställde grilltallrik, hamburgare och tacos, som allt smakade gott.

När vi hade ätit upp blev himlen mörkare och ett åskväder drog in. Denna gång var ovädret rakt över oss, så det small rejält och parasollen föll i vinden. Det blev samling under tak i baren.

Regnet höll i sig i en timme, men sedan blev vädret bättre. Några moln hängde dock kvar, men förutsättningarna var perfekta för att testa sjöns hinderbana. En vuxen var tvungen att ackompanjera barnen, och det blev Charlottes lott. Jag skötte kamera och drönare.

Banan var riktigt kul och utmanande. Även Oskar gillade den, även om han var i minsta laget. Men han imponerade.

Kvällen blev lugn vid bilen. De rumänska grannarna var nog trötta och somnade tidigt. Vi fick hänga upp kläder som legat ute och blivit blöta i regnet.

Vi började dagen med att slutföra Transfagarasan-vägen. Denna del gick mestadels i skogen på lägre höjder. Och här fanns de björnar vi inte såg igår. Ett tjugotal björnar kunde vi se längs med vägen. De låg antingen vid vägkanten eller vandrade stillsamt. De såg väldigt söta och lugna ut, men skenet kan ju bedra, så vi tog inga risker. Kanske var de extra slöa på grund av värmen.

Turistvägen slutar i Pitești, och där pausade vi. Vi besökte nämligen favoritaffären Jumbo, som finns i Rumänien. Vi har tidigare besökt Jumbo i Grekland och Montenegro. Affären kan bäst liknas vid ett jättestort Rusta-varuhus. Man kan köpa det mesta som behövs på semester här, till bra priser.

Vi fortsatte sedan österut. När vi närmade oss Bukarest sick-sackande vi oss i stadens utkanter mot dagens mål, TRQZ Lake. TRQZ Lake verkar vara en privatägd sjö med sandstrand och olika vattensporter. De har en yta för camping i utkanten av området.

När vi anlände möttes vi av staket och stora grindar utan reception. För att bli insläppta var vi tvungna att ringa ett telefonsamtal.

När vi väl blev insläppta blev vi vänligt mottagna. Det var bara vi och en man i ett litet tält på campingområdet. Utöver det fanns ett en del dagsgäster här, men över lag ganska folktomt.

Vi gick och badade. Sjön höll en lagom temperatur. Vi gissar på 28 grader.

Framåt kvällen fylldes campingen på av två större sällskap, ett från Polen och ett lokalt från Rumänien.

Det hade varit en varm dag. Termometern i bilen toppade på 38 grader. Prognosen visade åska under kväll och natt, och vi kunde se molnen torna upp sig.

Vi säkrade bord och stolar och förberedde oss för oväder. Tjugo över nio började allas telefoner larma högt och simultant. Rumänska myndigheter skickade ut vädervarning till alla i området. Stormvindar och stora regnmängder var i antågande.

Vi satt i bilen och väntade in vädret. Stora blixtar fyllde himlen, ett par regnskurar kom över oss men långtifrån vad vi hade befarat. Ovädret drog förbi ganska snabbt. Våra rumänska grannar höll dock i längre. De hade fest och höll på till långt efter midnatt, men vi lyckades sova ganska bra ändå.

Det var dags att resa vidare och vi siktade in oss på vägen över Transfagarasan i de södra Karpaterna. Vägen når över 2000 meters höjd och omnämns som den kanske den vackraste vägen i Europa. Dessutom finns det chans att se björnar i vägkanten.

Men först körde vi till staden Sibiu för lunch och ett kortare besök. Sibiu är, liksom Sighiṣoara, en av de sju fortifierade städerna i Transylvanien som saxerna byggde. Stadens tyska namn är Hermannstadt och innan andra världskriget var majoriteten av invånarna etniska tyskar. Nu finns bara en bråkdel av dessa kvar.

Sedan körde vi vidare mot Transfagarasan-vägen. Vägen är totalt 15 mil. Vid femtiden hade vi kört cirka halva vägen, inklusive det norra passet på över 2000 meter. Där finns en liten camping som vi stannade vid. Hittills har vi inte sett några björnar, men det finns gott om skyltar som säger till en att inte mata björnarna.

Vägen i sig är en slingrig bergsväg med fin utsikt på sina ställen, men vi tycker inte den utmärker sig särskilt jämfört med bergsvägar vi kört på i Alperna och Pyrenéerna.

Campingen ligger på drygt 1200 meters höjd mellan vägen och en bäck. Faciliteterna är enkla men vi klarar oss en natt.

Vi låg kvar en dag till på den lilla campingen utanför Mediaṣ. Förmiddagen gick i lugnt tempo utan någon större aktivitet.

Jag, Charlotte och Ester gick en liten upptäcktsfärd i kvarteren.

Framåt eftermiddagen gjorde vi en utflykt med bilen till Sighiṣoara. Staden är värt ett besök av många anledningar: välbevarad stadskärna från 1500-talet, ett citadel från 1100-talet och födelsestad för Vlad Draculea, som påstås vara inspirationen till Bram Stokers Draculabok. Sighiṣoara är med på UNESCOs världsarvslista.

Staden har historia från romarriket, med det var en tysk befolkning (transylvanska saxer) som byggde upp och befäste staden under tidig medeltid. Tillsammans med sex andra befästa städer bildade staden dåtidens Transylvanien. Historien lever kvar i det tyska namnet för Transylvanien, Siebenbürgen.

Anknytningen till Dracula spelades det naturligtvis på. På en restaurang erbjöds man att besöka Draculas rum mot betalning. Det var en turistfälla men vi testade det ändå. Upplevelsen var ungefär som ett Halloween-pyntat rum.

Vi åt middag innan vi åkte hem igen.

Det var fortfarande 30 grader när vi kom hem på kvällen (enligt bilens termometer), så vi behövde ett svalkande kvällsdopp.

På morgonen lämnade vi Ungern och körde mot Rumänien. Väl i Rumänien upptäckte vi att motorvägsnätet var dåligt utbyggt. Flera motorvägar håller på att byggas, men för närvarande går mycket trafik, även tunga lastbilar, på små landsvägar genom ett pärlband av byar. 

En av dessa byar, eller mindre städer, var Huedin. Vi hajade till när vi körde in i byn, då var och vart annat hus var ett mindre palats med väldigt prålig utsmyckning. Mycket glitter och blänkande metall. Många hus såg ofärdiga och obebodda ut. Vi googlade detta, och det visade sig att Huedin är känt för sina ”Zigenarpalats”, skrytbyggen som blivit byggda av nyrika romer. 

Vårt första stopp i Rumänien var den gamla saltgruvan i Turda. Den har en lång historia men är nu ett turistmål​. Stora salar har skapats i berget när saltet brutits, och dessa har nu inretts med attraktioner. Inne i gruvan fanns lekplats, pariserhjul och sportaktiviteter. Vi spelade bordtennis. 

Det fanns även båtar man kunde ro på den vattenfyllda gruvbottnen.

Efter att ha besökt gruvan körde vi ytterligare en bit och slog läger på en liten familjecamping utanför Mediaṣ. Här är det bara vi och två tält. Det finns en liten pool men den är i kallaste laget, 22 grader.