Dags att lämna F1-campingen i Spa-Francorchamps efter fyra nätter! Spartansk standard men en stor upplevelse.
Campingenplatsen var tillfälligt arrangerad under F1-helgen av en familj. Tälten och campingfordonen stod på ängar bakom boningshuset och inrymde flera hundra ekipage och ännu fler gäster. I princip alla faciliteter var inhyrda, såsom ”bajamajor” och ett släp med några duschar på. Elkablar var dragna och stöttades av generatorer. Rinnande vatten fanns fram till elva på kvällen.
Med så många gäster blir det lätt kaos och skräpigt. Men värdfamiljen hade gjort detta förut och hade koll på läget. När gästerna lämnade på måndagen var platsen lika ren som innan helgen. Vi hade också tur med vädret. Det regnar ofta här, och då blir det lervälling…
Vår plan var att köra ett stycke in i Holland. Målet var Winterswijk.
Men innan vi lämnade Spa-regionen ville vi besöka Spa-Francorchamps racingmuseum. Museet handlar om själva banan och förarna som kört där. Vi gillade muséet. Det var lättillgängligt och det fanns många fordon och saker att titta på.



Det finns mycket krigshistoria från andra världskriget i denna regionen. Regionen blev snabbt ockuperad 1940, och tyskarna höll området fram till 1944. Efter landstigningen i Normandie kunde dock amerikanska trupper befria regionen i september 1944. Spa blev ett nav för amerikanerna på grund av sin goda infrastruktur och stora hotell. Kriget var emellertid inte slut där. Hitler gjorde ett sista försök att bryta igenom amerikanernas försvarslinje och nå Antwerpen. Försöket kom att kallas Ardenner-offensiven. Denna attack stoppades av amerikanerna strax innan Spa, det vill säga vid Francorchamps och Malmedy med omnejd.
Vi hade gärna besökt fler museum men det hade vi inte tid och ork till. Ett stopp på vägen gjorde vi dock. Vi stannade vid Fort Eben-Enael på gränsen mellan Belgien och Nederländerna.
1940 ansågs fortet vara ett av världens mest moderna och skulle vara ointagligt, då det var insprängt i berget och bestod av ett tunnelsystem som rymde över 1000 belgiska soldater. Fortet hade försvar i form artilleri som kunde skjuta mot de omgivande dalarna.
Tyskarna hittade trots det en metod att slå mot fortet. De använde segelflygplan i skymningen och landade på fortets tak som bestod av gräsängar. Segelflygplanen kunde tränga igenom gränsförsvaret oupptäckta och tog med sig både soldater och vapen till fortet. Väl på plats kunde de enkelt spränga sig ner genom kanonkupolerna.
Själva innandömet av fortet var tyvärr stängt på måndagar, men vi kunde besiktiga utsidan och se var flygplanen landade.






Efter besöket fortsatte vi mot Winterswijk. Det verkade finnas ont om vägar i den riktningen, för navigatorn menade att bästa vägen gick i en vinkel österut, via Tyskland. Vi nådde Essens utkanter i Ruhrområdet innan vi böjde av norrut. En kvart till i östlig riktning och vi hade nått min gamla hemstad Bochum.
Målet, Camping Vreehorst, nåddes så småningom. En kontrast jämfört med vår förra camping. Här är det full service. Servicehusen är moderna och skulle kunna passa in i ett spa. Gratis diskmaskin finns. Det finns till och med bastu som man kan boka.




You must be logged in to post a comment.