Gone Fishing

Vi vaknade än en gång upp till grå himmel efter en sval natt. Perfekt temperatur för god nattsömn, men vi saknade solen. Enligt campingägaren är molniga morgnar vanligt här, men solen brukar bryta igenom efter en stund. Så även denna dag. Morgontemperaturen låg på sexton grader men steg snabbt.

Campingen erbjöd en enkel frukostbuffé, och det nappade vi på. I övrigt är servicen ganska begränsad, men det är inget vi lider av, snarare tvärtom. Baren är ofta obemannad. Vill man ha något uppfriskande, som en öl eller en glass, tar man det själv från kylen eller frysen och sätter streck på ett papper.

Sedan höll vi oss omkring poolen. Flera gäster lämnade campingen på morgonen, så vi hade poolen för oss själva.

En nackdel är dock att det inte finns en affär här. I matväg är toast det enda som erbjuds i baren. Vi har dock alltid lite proviant med oss så vi klarar oss. Men Ester och jag gav oss ändå ut på upptäcksfärd för att hitta närmsta butik. Den skulle ligga en halvtimmes promenad bort.

Under vår promenad såg vi en fin borg högt uppe på en kulle.

Så småningom insåg vi att borgen låg i byn Penela, där också matbutiken skulle ligga. Promenaden visade sig alltså innehålla många höjdmeter. En lång nerförsbacke följt av en lång uppförsbacke.

Borgen har en historia som går tillbaks till 1000-talet, men blev renoverad på 1900-talet och är nu i fint skick.

Byn Penela var mysig men väldigt sömnig. Vi såg inte många människor. Byn var närmast folktom. Många kanske höll siesta.

Vi hittade mataffären. Den var modell mindre och hade inte så mycket kul att erbjuda till matlagningen. Vi köpte dock några skalade räkor.

Efter promenaden var vi varma och tog ett svalkande dopp.

Räkor i vitlök förbereds tillsammans med vin på festisförpackning.

Efter en liten kortare körning mot nordost hamnade vi i närheten av Portugals tidigare huvudstad Coimbra. De sista två kilometerna gick på en smal grusväg ut i ödemarken.

Här är vi mitt i ett böljande landskap, långt bortviftande allting. Campingen heter Uxa Paraiso och drivs av ett yngre franskt par. Det är småskaligt med några få gäster. Utöver gästerna finns getter, höns, katt och en hund.

Värmen har kommit tillbaka, och det var läge att njuta av lugnet.

Det finns en liten pool. Barnen badade och började leka med ett par syskon från Nederländerna. Familjen med syskonen bor dock för tillfället i Portugal.

Vid poolen och baren träffade vi även andra gäster. Speciellt ett trevligt pensionerat engelsktalande par. Mannen var från Sydafrika och kvinnan från Belfast. Nu bor de utanför Marbella och var på väg till norra Spanien på semester.

Det finns ingen affär här, men vi hade gjort inköp på vägen hit. Vi grillade kött som fler var intresserade av.

Kvällen blev faktiskt kylig när solen sänkte sig, så vi kände oss tvungna att ta på tjockare tröjor. Innan läggdags blev det som vanligt fotbolls-VM, men vi flyttade in i bilen för att inte frysa.

I söndags kväll, när vi skulle gå och lägga oss, drog det in fuktig luft från havet. Dimman la sig tät, och våra bord, stolar och handdukar blev helt blöta. Det verkar ha varit ett väderomslag, för när vi vaknade på morgonen var det molnigt och svalt.

Temperaturen var nog runt 20 grader och vi var inte speciellt badsugna. Istället blev det mys vid bilen, fika och bollspel.

Efter lunch gick vi till den lilla affären på campingen. Där hittade vi portugisiskt grönt vin som vi provade.

Framåt eftermiddagen tittade solen fram lite grann och vi packade badsakerna och gick till stranden. Molnen ville dock inte lämna, så himlen höll sig mestadels grå.

Vi kollade vågorna, och bedömde att det skulle gå bra att paddla med SUPen.

Ibland tog vågorna makten.

Vattentemperaturen var lite kyligare här än i södra Portugal. Kanske 21-22 grader.

Många restauranger var stängda på måndagar, så vi gick tillbaks till campingen och åt pizza och kyckling där. Lagom till vi var tillbaka började rivalmatchen Portugal mot Spanien.

Två nätter vid Algarvekusten följdes av en resdag. När vi lämnade campingen hade vi inget bokat resmål, men ville norrut.

Vi stannade först på en camping söder om Nazare, men gästen före oss i kön tog den sista platsen. Nu när vi är inne i juli börjar högsäsongen komma igång så smått. Vi körde vidare och såg en annan camping längs med vägen, men den var också full.

På tredje försöket hade vi bättre lycka, hos Camping Sao Pedro de Moel. Campingen ligger på en höjd över Atlantkusten.

Längs med vägen till den lilla kustbyn Sao Pedro de Moel uppmärksammade vi att skogen var stormskadad, och de omkullblåsta träden fortsatte hela vägen till campingen. Det visade sig vara resultatet av stormen Kristin om drog in, och var som kraftigast, här i januari 2026. Stormen beskrivs som en av de värsta naturkatastroferna i det moderna Portugal. Tydligen ska vindstyrkan ha uppmätts till 50 sekundmeter innan utrustningen fallerade.

Mycket i byn blev ödelagt. Campingen fick hålla stängt i ett halvår och har nyligen öppnat igen, men är fortfarande under renovering. Alla skuggande träd är dock som bortblåsta…

Några militärflygplan flög förbi oss precis när vi hade slagit läger. Förmodligen från den närbelägna flottiljen i Monte Real.

Jag och Alfred utforskade stranden och byn, medan de andra gick till poolen. Vågorna var inte lika höga som vi förväntat oss. De var faktiskt högre vid Algarve, men det kanske var tillfälligt på grund av väder.

Turistorten där vi bor heter Cabanas de Tavira och ligger vid kusten i utkanten av staden Tavira.

Cabanas centrum består av traditionella vita hus. Längs hamnpromenaden ligger restauranger och några butiker. Målgruppen här är dock inte barn, utan främst lite äldre människor.

Vi besökte Cabana, men först spenderade vi tid vid poolen och åt en sen lunch där. Priserna är lite lägre här än i Spanien.

Sedan tog vi en promenad ner till Cabanas hamn. Solen stekte, så vi behövde förfriskningar när vi kom fram. Vi hittade en trevlig restaurang som verkade drivas av en engelsman och hans thailändska fru med familj. Överhuvudtaget verkar denna ort vara ett populärt ställe för äldre britter.

Vår plan var att ta oss ut till stranden. För att nå den går små taxibåtar från hamnen över ett inre vattenområde ut till en avlång ö. På ön finns den riktiga stranden.

Ön är bara ett par hundra meter bred men betydligt längre. Man gick på en trägång för att komma över til andra sidan.

Vi möttes av stora vågor. Alfred var i extas. Oskar var livrädd. Stod man nära stranden där vågorna bröt kunde man bli omkullkastad av kraftiga vågor, men om man gick ut några meter till kunde man flyta med i vågorna rörelser utan större problem.

Efter badet tog vi samma väg tillbaks. Vid hamnen strosade lite i affärer och hamnade till slut på samma restaurang där vi hade vätskestopp tidigare. Här spelade nu en trubadur och det dök upp en blandning av människor, men tyngdpunkten var brittiska pensionärer.