Två nätter vid Algarvekusten följdes av en resdag. När vi lämnade campingen hade vi inget bokat resmål, men ville norrut.
Vi stannade först på en camping söder om Nazare, men gästen före oss i kön tog den sista platsen. Nu när vi är inne i juli börjar högsäsongen komma igång så smått. Vi körde vidare och såg en annan camping längs med vägen, men den var också full.
På tredje försöket hade vi bättre lycka, hos Camping Sao Pedro de Moel. Campingen ligger på en höjd över Atlantkusten.
Längs med vägen till den lilla kustbyn Sao Pedro de Moel uppmärksammade vi att skogen var stormskadad, och de omkullblåsta träden fortsatte hela vägen till campingen. Det visade sig vara resultatet av stormen Kristin om drog in, och var som kraftigast, här i januari 2026. Stormen beskrivs som en av de värsta naturkatastroferna i det moderna Portugal. Tydligen ska vinden ha uppmätts till 50 sekundmeter innan utrustningen fallerade.
Mycket i byn blev ödelagt. Campingen fick hålla stängt i ett halvår och har nyligen öppnat igen, men är fortfarande under renovering. Alla skuggande träd är dock som bortblåsta…
Några militärflygplan flög förbi oss precis när vi hade slagit läger. Förmodligen från den närbelägna flottiljen i Monte Real.
Jag och Alfred utforskade stranden och byn, medan de andra gick till poolen. Vågorna var inte lika höga som vi förväntat oss. De var faktiskt högre vid Algarve, men det kanske var tillfälligt på grund av väder.
You must be logged in to post a comment.