Gone Fishing

När det kommer till semesterkänsla och avslappning är det inte mycket som slår den kroatiska kusten. Det är inte så äventyrligt, men annars finns allt mellan bad, mat och pittoreska byar här. Och framförallt känslan att alla är här för att njuta av semestern. Tempot är lagom lugnt, i alla fall runt campingarna, där vi brukar hålla till.

På morgonen var det en aktivitet för barnen, pannkakscirkus. Oskar och Alfred nappade på det och fick en liten kurs i hur man gjorde sin egen pannkaka. Resultatet kunde avnjutas med Nutella.

Efter pannkaksaktiviteten var det dags för poolen igen. Oskar kör i vattenrutschbanorna konstant. Ibland får han med sig Ester och Alfred.

Lite senare var det dags att bada i havet. Vi höll oss till campingens strand, Padova III. Barnen gav sig ut till vattenparken tillsammans med Charlotte, medan jag höll mig på paddelbrädan och fotograferade.

Efter en timme var barnen ganska slut så de gick tillbaks till bilen och relaxade. Vi köpte hämtpizza till middag och höll det enkelt.

Efter maten var Oskar återigen sugen på vattenrutschbanan. Så han och Charlotte gick dit. Oskar körde i högt tempo, påhejad av två svenska killar i yngre tonåren (de första svenskarna vi sett på campingen). På 45 minuter hann han med 60 åk, sedan blev han utkörd för att poolen stängde.

När poolen stängde började minidiscot. Oskar hängde på där också.

Kvällen avslutades vid strandbaren intill oss, och ett fyrverkeri över Rab.

På Rab stannar vi tre nätter och har inget annat planerat än sol och bad, så dagen började med en långsam frukost.

Sedan stod vi i valet mellan bad i hav eller pool. Vi beslutade att först gå på upptäcksfärd till poolen.

Det finns två pooler. En vanlig pool och en lekpool. Båda är ganska små, men lekpoolen har två vattenrutschbanor. De är små men var ändå populära.

Efter en minilunch, som vi intog vid poolen, ville Ester och jag utforska stranden. Vi gick inte till campingens strand, utan gick till en fin sandstrand närmare staden. Stränderna heter Padova I, Padova II och Padova III här. Vi bor vid Padova III men gick till Padova I, som ligger närmast staden.

Vi hann inte ens nå vattenbrynet innan en tjej kom fram till Ester för att fråga om de ville leka. Hon var från Tyskland och pratade tyska (som många andra här), så Ester såg ut som ett frågetecken. Jag fick agera tolk ett tag, men sen lekte de tillsammans.

Efter ett tag anslöt resten av familjen.

Så småningom återvände vi till bilen. Oskar och Ester han med ett mellanstopp i poolen på vägen.

Middagen blev hemmalagad, men sen kom vi på att vi hade missat att det var minidisco. Oskar ville gärna gå dit, så vi skyndade oss för att hinna med de sista låtarna.

Innan det var dags att sova gick vi en promenad vid vattnet, men det blev inget nattbad denna kväll.

Vi ville inte missa Medelhavet under vår semester, så vi styrde mot den kroatiska kusten och Adriatiska havet. Med det skulle vi ha besökt tre hav under semestern: Svarta havet, Adriatiska havet och Östersjön.

Enligt navigatorn skulle körningen ta drygt sex timmar, men med tanke på att det råkade vara lördag (bytesdag) och semestertider, så var vi beredda på att det kunde vara mycket trafik på vägarna. Dessutom var målet ön Rab som endast nås med en liten färja med begränsad kapacitet.

Så vi steg upp sju och kom iväg före åtta från Pápa. Trafiken var lugn fram till Zagreb, men där ansluter motorvägen norrifrån med många semesterfirare ifrån Tyskland, Österrike och Slovenien. Så ut ur Zagreb var det stopp. Första flaskhalsen var bommen för motorvägens betalstation. Dit var det lång kö.

Väl ute på motorvägen var det krypkörning och köer som gällde. Trafiken kröp fram trots inga större yttre störningar. Det räckte med en påfart, eller ett fordon i nödspåret, för att trafiken skulle stanna helt.

Detta höll i sig i 10 mil till Bosiljevo, där motorvägen delar upp sig i två: en väg mot Rijeka och en väg mot Split. Där löstes trafiken upp.

Vi följde vägen mot Split en bit innan vi vek av mot staden Senj vid kusten. Därefter körde vi några mil längs kusten söderöver för att nå färjeläget. Dit anlände vi med perfekt timing, fem minuter före nästa avgång.

Det krånglade lite vid betalningen av färjebiljetten, så jag fick hoppa ur bilen och springa till biljettboden. För att inte missa påkörningen av färjan hoppade Charlotte in på förarstolen och gjorde sig beredd om det var dags att rulla på. Jag hann tillbaks, men Charlotte satt kvar vid ratten och körde på färjan utan problem. Det var första gången hon körde på en färja, och första gången hon körde bil på denna semestern.

Ön är ganska liten, så vi nådde campingen femton minuter efter färjan hade angjort. Klockan var då fyra.

Campingen heter Camping Padova, och ligger direkt vid stranden och i närheten av staden Rab (samma namn som ön). Campingen är av större snitt, så kallad camping village, där allt man behöver finns inom området, t.ex. butik, restauranger och underhållning. Campingen drivs av Valamar som är Kroatiens motsvarighet till SkiStar. Dvs det är varken billigt eller familjärt här, men allt funkar bra.

Vi hade bokat i förväg och det är nödvändigt för att campingen är i princip full. Vi blev tilldelade en lite knepig plats som var svår att ta sig in på på grund av en betongplatta. Vi ville helst backa in och det var väldigt trångt. Alla grannarna engagerade sig, och till slut kom vi in med centimetrar i marginal. Dessvärre upptäckte vi att vi inte kunde öppna bakluckan för att staketet var i vägen. Vi fick göra om proceduren, men köra in med fronten först. Det gick lite lättare.

Väl på plats ville vi gå och äta mat. Vi hade inget matstopp under resan, så magarna var tomma. Bredvid campingen låg en restaurang med goda omdömen, så vi valde den. Restaurang Perla. Där blev vi vänligt mottagna. Alla servitörer var äldre män som alla var väldigt serviceinriktade och trevliga.

Efter maten ville barnen ta det lugnt och ha skärmtid. Charlotte och jag valde att kolla in staden och höll telefonkontakt med barnen.

Sedan gick vi hemåt. Promenaden gjorde oss lite svettiga, eftersom det var en varm kväll. Så dagen avslutades med ett nattbad.

Här har vi blivit bortskämda med riktiga sängar och god mat. Efter att ha ätit en god frukost med egenodlade grönsaker och lokala ägg, tog vi en promenad till floden Drava, som skiljer Kroatien och Ungern åt. På vägen mötte en samling getter med hundar och herde.

Flodbanken bestod av sand och lera, och vattnet var badvänligt.

Vi hade planer på att göra en sightseeing-tur med bilen på eftermiddagen. Bland annat finns det badsjöar och fin natur att besöka, men barnen ville hellre spendera tiden på gården med alla djur. Grannen kom förbi och visade upp sina kycklingar.

Kvällen var varm och vi kunde sitta ute fram till läggdags vid elvatiden.

Efter två nätter lämnade vi Serbien och körde norrut. Serbien visade sig vara ett bra turistland på så vis att det var billigt att bo och äta där, och maten var god. Dessutom är motorvägsstandarden väldigt bra, men man måste betala vägtull för den sträcka man kör, precis som i Frankrike och Kroatien. Campingturismen är dock inte så välutvecklad här ännu. Det finns inte så många och fina campingplatser att välja på.

Vårt mål för dagen var Podravska Moslavina i gränslandet mellan Kroatien och Ungern . Denna del i nordöstra Kroatien heter Slavonien. I Podravska Moslavina befinner sig Charlottes barndomskompis Ana. Hon spenderar några veckor på sommaren i hennes fars föräldrahem tillsammans med sina föräldrar.

Vi anlände till gården framåt eftermiddagen och blev välkomnade av Ana och hennes föräldrar med en lokal matspecialitet (och hemgjort brännvin).

Hela familjen var hungriga efter en lång bilresa, och maten smakade jättegott.

På gården odlas fortfarande grönsaker och frukt, men i liten skala. Traktorn är i renoveringsbehov.

Det finns hund och katter på gården.

Efter middagen blev vi serverade med fler godsaker.

Vi gick en tur i omgivningen. På andra sida floden ligger Ungern.

Familjen hade bäddat riktiga sängar åt oss, så för första gången på en månad sov vi inte i bilen.