I söndags kväll, när vi skulle gå och lägga oss, drog det in fuktig luft från havet. Dimman la sig tät, och våra bord, stolar och handdukar blev helt blöta. Det verkar ha varit ett väderomslag, för när vi vaknade på morgonen var det molnigt och svalt.
Temperaturen var nog runt 20 grader och vi var inte speciellt badsugna. Istället blev det mys vid bilen, fika och bollspel.
Grå himmelCharlotte höll sig inomhusVarm choklad till Ester
Efter lunch gick vi till den lilla affären på campingen. Där hittade vi portugisiskt grönt vin som vi provade.
Framåt eftermiddagen tittade solen fram lite grann och vi packade badsakerna och gick till stranden. Molnen ville dock inte lämna, så himlen höll sig mestadels grå.
Vi kollade vågorna, och bedömde att det skulle gå bra att paddla med SUPen.
Ibland tog vågorna makten.
Vattentemperaturen var lite kyligare här än i södra Portugal. Kanske 21-22 grader.
Vi (AI) tror att detta är ett ägg från en bläckfisk. Det var mjukt i konsistensen
Många restauranger var stängda på måndagar, så vi gick tillbaks till campingen och åt pizza och kyckling där. Lagom till vi var tillbaka började rivalmatchen Portugal mot Spanien.
Två nätter vid Algarvekusten följdes av en resdag. När vi lämnade campingen hade vi inget bokat resmål, men ville norrut.
Vi stannade först på en camping söder om Nazare, men gästen före oss i kön tog den sista platsen. Nu när vi är inne i juli börjar högsäsongen komma igång så smått. Vi körde vidare och såg en annan camping längs med vägen, men den var också full.
På tredje försöket hade vi bättre lycka, hos Camping Sao Pedro de Moel. Campingen ligger på en höjd över Atlantkusten.
Längs med vägen till den lilla kustbyn Sao Pedro de Moel uppmärksammade vi att skogen var stormskadad, och de omkullblåsta träden fortsatte hela vägen till campingen. Det visade sig vara resultatet av stormen Kristin om drog in, och var som kraftigast, här i januari 2026. Stormen beskrivs som en av de värsta naturkatastroferna i det moderna Portugal. Tydligen ska vindstyrkan ha uppmätts till 50 sekundmeter innan utrustningen fallerade.
Mycket i byn blev ödelagt. Campingen fick hålla stängt i ett halvår och har nyligen öppnat igen, men är fortfarande under renovering. Alla skuggande träd är dock som bortblåsta…
Några militärflygplan flög förbi oss precis när vi hade slagit läger. Förmodligen från den närbelägna flottiljen i Monte Real.
Jag och Alfred utforskade stranden och byn, medan de andra gick till poolen. Vågorna var inte lika höga som vi förväntat oss. De var faktiskt högre vid Algarve, men det kanske var tillfälligt på grund av väder.
Turistorten där vi bor heter Cabanas de Tavira och ligger vid kusten i utkanten av staden Tavira.
Cabanas centrum består av traditionella vita hus. Längs hamnpromenaden ligger restauranger och några butiker. Målgruppen här är dock inte barn, utan främst lite äldre människor.
Vi besökte Cabana, men först spenderade vi tid vid poolen och åt en sen lunch där. Priserna är lite lägre här än i Spanien.
En camping-maskot kom och dansade. Lunch
Sedan tog vi en promenad ner till Cabanas hamn. Solen stekte, så vi behövde förfriskningar när vi kom fram. Vi hittade en trevlig restaurang som verkade drivas av en engelsman och hans thailändska fru med familj. Överhuvudtaget verkar denna ort vara ett populärt ställe för äldre britter.
Vår plan var att ta oss ut till stranden. För att nå den går små taxibåtar från hamnen över ett inre vattenområde ut till en avlång ö. På ön finns den riktiga stranden.
Ön är bara ett par hundra meter bred men betydligt längre. Man gick på en trägång för att komma över til andra sidan.
Vi möttes av stora vågor. Alfred var i extas. Oskar var livrädd. Stod man nära stranden där vågorna bröt kunde man bli omkullkastad av kraftiga vågor, men om man gick ut några meter till kunde man flyta med i vågorna rörelser utan större problem.
Alfred flyter med.
Efter badet tog vi samma väg tillbaks. Vid hamnen strosade lite i affärer och hamnade till slut på samma restaurang där vi hade vätskestopp tidigare. Här spelade nu en trubadur och det dök upp en blandning av människor, men tyngdpunkten var brittiska pensionärer.
En stor grillplatta för två som kunde räckt till hela familjen. Avslutningsvis en glass från glasstånd.
Bortskämda med god sömn i ett luftkonditionerat rum vaknade vi av väcknings alarmet klockan åtta. Båten tillbaks till Spanien skulle gå klockan 10 men man skulle vara på plats en timme innan.
Frukost var inkluderad i vårt boende, men serveringen öppnade först nio, vilket var för sent för oss. Vi hade frågat om att få en frukost-låda, och det gick bra. Vår låda innehöll någon slags marockansk pannkaka, lite bröd och juice.
Promenaden till hamnen tog en kvart.
Promenad längs med Hamngatan. Dags för ombordstigning Hamnterminalen
Överfarten tog en timme, men på grund av en timmes tidsskillnad mellan Marocko och Spanien, anlände vi inte förrän 12 i Tarifa. Resan var mycket lugnare denna gång. Inte alls lika kaotisk som igår när mängder av människor flyttade sitt bohag.
Eftersändning av VM på båtenTillbaks i Spanien
Bilen stod kvar där vi parkerat den, och vi lämnade Tarifa efter att först ha besökt Lidl.
Resan gick sedan mot Algarve i Portugal. På vägen passerade vi Sevilla där vi hamnade i tät trafik. Trafikplaneringen med förbifarter behöver förbättras i Sevilla.
Vi ”tjänade” en timme på grund av tidsskillnaden mellan Portugal och Spanien, och anlände halv fem vid vår camping. Den heter Camping Ria Formosa och ligger vid staden Tavira. Här finns det en fin pool men ingen strand som man kan nå till fots. Utanför campingen ligger det dock en ö som ska vara lätt att nå.
Framme i Portugal Ester nybadad
Till middag lagade vi tacos med tacokrydda, tortillabröd och salsa vi haft med oss från Sverige. Resten hade vi köpt i Spanien.
Efter middagen gick Oskar till fotbollsplanen och fick med sig sina syskon. Där blev det match mot barn från Portugal.
Poolbaren körde quiz på portugisiska. Vi stod över.
Slut på chillandet och dags för äventyr! Vi lämnade campingen och körde en kvart ner till Tarifa, den sydligaste staden på Europas fastland. Tarifa skiljer Medelhavet från Atlanten och är känd för att vara blåsig, och visst blåste det rejält. Det var något som kitesurfarna utnyttjade. De fick ordentlig fart och gjorde rejäla hopp. Det kändes som en olycka skulle ske när som helst.
Också kulturellt är Tarifa en spännande stad, med dess moriska historia och gamla hamn. Turistmässigt saknas den vanliga massturismen, men det finns en del surfturism.
Nyanlända i TarifaTarifas marknadsplats Kite-surfareBlåsigt värre. Vid stranden blev vi sandblästrade. Ökensand
Från Tarifa tog vi båten till Tanger i Marocko. Bilen lämnade vi i Tarifa.
Incheckningen och ombordstigningen var lite kaotisk. Många muslimska kvinnor kom med vagnar överfyllda med resväskor. Vi förstod inte om de var säsongsarbetare som skulle hem till Marocko, eller vad det kunde vara.
Överfarten tog en timme och vi ankom i Tanger stad.
Kvinnor i kö med fyllda vagnar Ester vandrar av färjan.
I Tanger hade vi bokat ett rum på ett vandrarhem. Staden uppfyllde förväntningarna av en myllrande, nordafrikansk, muslimsk stad. Från hamnen tornade sig de gamla försvarsmurarna upp sig.
Efter att ha checkat in gick vi ut i Tanger och besökte Gamla stan, medinan, och den gamla fästningen, kasbahn. Vi träffade på en man som hjälpte oss hitta runt i kasbah, men det visade sig att det vara hans levebröd och efteråt ville han ha ganska saftigt betalt.
Det fanns gott om gatukatter, vilket Alfred gillade.
Matmarknaden De ville sälja mattor till oss. Liten pausMatisse har tydligen varit i Tanger och målat. Orangea kvarteret i Tangers kasbah. Typiska hattarAlfred får lära sig göra snurrorDetta rum inne i Kasbah ska ha varit med i Bond-filman Spectre
Vi åt en marockansk middag i medinan innan vi promenerade tillbaks till vandrarhemmet.
Vi valde att ta ytterligare en ”chill-dag” på Camping Torre de la Peña. Det här är en slags halvtidspaus för denna semestern och denna plats är bra för återhämtning, med lugnt tempo, pool och hav.
Därför finns det inte så mycket att rapportera. En lång sovmorgon efter att ha följt Sveriges VM-match följdes av läsning, korsord och reseplanering för de närmsta dagarna.
Sedan gick vi ner till poolen. Poolen stänger egentligen för siesta några timmar efter lunch, men denna dag kom ingen och stängde, så vi fortsatte att bada. Dessutom åt vi glass.
Magarna började kurra eftersom vi inte åt en ordentlig lunch. Ett litet minus med campingen är utbudet i dess affär. Det finns mest mejerivaror, torrvaror, dryck och snacks. Svårt att hitta något gott till middag. Vi hittade en konservburk med chili con carne och hade makaroner till det.
Vi lejde barn till disken
Därefter tog vi en promenad till stranden. Vi lämnade SUPen hemma på grund av lite hårdare blåst, som visade sig skulle mojna. Det hann bli mörkt innan vi gick hem.
Barnen lekte medan jag tog det lugntPoolen lyser i mörkret
Vid tandborstningen lyckades Alfred och Oskar fånga en ödla!
Det var tid för en återhämtning efter att ha hållit ett högt tempo de senaste dagarna. Vi valde att stanna på vår camping för att bada och leka.
Camping Torre de la Peña faller oss i smaken. Namnet betyder tornet vid klippan eller något sådant och syftar på det moriska försvarstornet som ligger på området.
Campingen är uppdelad i två delar som delas av bilvägen som går längs med kusten. Den nedre delen ligger vid stranden och har en enkel restaurang och bar. Vi bor i den övre delen som består av avsatser längs med berget. Här ligger också poolen. Härifrån är utsikten fin över staden Tarifa, Tarifa-stranden och de marockanska Rifbergen.
Läget på atlantsidan av Gibraltar sund gör också klimatet behagligt. I alla fall under vår vistelse. Dagar på knappa 30 grader och nätter på strax över 20. Tidvis blåser det dock en del, speciellt nattetid, så vi har behövt stormsäkra bilen.
Vi började dagen lugnt med böcker, lek och korsord. Sedan blev det poolhäng.
Lego-bygge till poolen
Därefter hämtade vi SUPen och gick under vägen och ner till stranden. Då hade vi dock hunnit bli hungriga. Ett restaurangbesök prioriterades, men några surf-vågor hanns med först.
Restaurangen har ett enkelt och begränsat utbud av mat, men maten var god och mycket prisvärd.
Efter maten försatte lek på stranden, innan det var dags att gå tillbaka och titta på Sveriges match mot Frankrike i fotbolls-VM.
Fotboll utan bollKasta stenStaden Tarifa meden fyren på Isla de Las PalomasFotboll på datorn
Det var dags att checka ut från campingen utanför Marbella och styra mot nästa mål. Färden tog oss till Gibraltar, det brittiska territoriet med den stora klippan på den lilla udden.
Britterna och holländarna anföll Gibraltar 1704 för att bland annat få kontroll över sjötrafiken in och ut ur Medelhavet. Sedan dess har området varit brittiskt. Flera folkomröstningar har gjorts, och dessa visar att befolkningen även framöver vill tillhöra Storbritannien. Nu finns dock ett avtal att Gibraltar ska ingå i Schengen-samarbetet (passfrihet), men detta gäller först från 15 juli.
För oss var det enklast att parkera bilen på den stora parkeringen på den spanska sidan. Sedan gick vi till fots genom passkontrollen. Efter passkontrollen måste man korsa startbanan på Gibraltars flygplats, vilket känns lite konstigt. Precis efter vi passerat banan startade ett flygplan.
Gibraltar låg i moln på förmiddagen.
Linbanan till toppen var stängd för underhåll och alternativen var att vandra upp hela vägen, eller åka en buss upp halvvägs till en utkikspunkt som heter Queen’s balcony och gå därifrån. Vi valde bussen.
Queen’s balcony
På Gibraltarklippan finns lite olika turistmål att besöka. Det finns gamla militära installationer med kanoner, kalkstensgrottor och utkikspunkter. Vilt på klippan lever apor som gärna tar emot eller stjäl mat från turisterna. Vi såg ett par turister som blev av med sina nyinköpta glassar.
De olika turistmålen ligger utspridda på klippan med höjdskillnad mellan varandra, så det blev en svettig dag med mycket vandring.
St Mikaels grottaKanon som användes på 1900-talet fram till 1977Kontrollrummet till kanonen
Aporna såg vi överallt och de ville gärna smaka på nötter som vi hade med oss. En apa började dra i Charlottes kläder.
Oskar till vänster
Att gå i staden Gibraltar kändes lite konstigt. Arkitekturen är spansk, men alla gatunamn, affärer och restauranger är brittiska.
Efter besöket på Gibraltar styrde vi mot ny camping, Camping Torre de la Peña, utanför staden Tarifa. Campingen sträcker sig från Atlanten upp på berget. Vi står på en terrass halvvägs upp. Härifrån har vi utsikt över Isla de las Palomas, udden som skiljer Medelhavet och Atlanten åt. Vi ser också Marockos norra kust.
Tarifa och Marocko Stenkast i AtlantenStrandbarenCampingpoolenEster svalkar sig
Vi stannade på Camper Park Gregorio Beach, men siktade in oss på ett dagsbesök i staden Ronda, uppe i bergskedjan Serranía de Ronda. Staden är belägen vid den dramatiska ravinen El Tajo. För morerna var detta en viktig stad från 700-talet och framåt med dess strategiska läge.
Vi körde dit på en dryg timme på vägar som var väldigt slingriga. Väl framme promenerade vi mot El Tajo och Baños Arabes, d.v.s. de arabiska baden. Övanför ravinen kan man se den imponerande bron Puente Nuevo.
De arabiska baden från 1200- och 1300-talet är välbevarade lämningar från den moriska perioden.
I baden kunde man se en film om badens historia.
Efter besöket i baden var vi törstiga och hungriga. Vi hittade en mysig restaurang i närheten och provade några tapas.
Bläckfisk
Därefter strosade vi runt i staden och tittade på utsikt och andra sevärdheter.
Plaza del SocorroAffärsgatanTjurfäktningsarenanUtsikt över moriska lämningar.
Lite trötta körde vi tillbaks till campingen. oskar hade köpt en slangbella som testades mot aluminiumburkar.
Måltavlorna
Sedan fixade vi till kött med stekt vitlökspotatis och åt en god middag vid bilen.
Efter två nätter i fin lägenhet nära Fuengirolas strandpromenad var det dags att flytta på sig. Barnen gillade standarden och tyckte vi skulle boka en ny lägenhet. Ester tyckte det var tråkigt att lämna kompisarna. Men det är inte omöjligt att vi ses senare under resan.
Innan vi lämnade hängde vi dock vid kompisarnas pool, och innan dess gick vi på marknad där Charlotte fyndade kläder.
Marknadsplatsen i Fuengirola
Sedan var det dags att lämna Fuengirola. Vi körde en halvtimme västerut och åt sen lunch i Puerto Bañus vid Marbella. Puerto Bañus är hamnen där jetset-folket hänger med sina fina bilar och båtar. Jämfört med Fuengirola är skillnaden dramatisk. Där bestod strandpromenaden av butiker med billig kinaimport samt erbjudanden om två öl för €6. Här strosade vi förbi butiker med exklusiva klockor och finrestauranger.
Häftig Lamborghini Strand-klubb
På gatan ovanför stranden låg fler exklusiva butiker. Bland annat Königsegg från Ängelholm. Tyvärr var det helgstängt.
Därefter körde vi ytterligare ett par mil och parkerade på Camper Park Gregorio Beach. Detta är en enklare camping-ställplats utan pool och lyx, men den ligger nära havet i ett lugnt område med semesterlägenheter. Det finns en restaurang och en enkel butik med begränsade öppettider bredvid, men vi hade förväntat oss lite bättre utbud.
Kvällen blev lugn och nästan lite kylig (väderapparna visade 25 grader). Vi åt lite nudlar och tittade på SVT Play.
You must be logged in to post a comment.