Gone Fishing

Dagen startade långsamt som det ofta blir när det inte är resdag och inga aktiviteter planerade. Värmen kom tillbaks efter den svalare och blåsiga natten.

Campingen är minimalistisk när det kommer till mat. Det finns en begränsad bar och restaurang som bara är öppen kvällstid. Närmsta affär ligger bortanför gångavstånd. Det betydde att vi fick ordna lunch från vårt skafferi. Där har vi olika nudel och pastarätter som bara behöver kokande vatten.

Jag hann med en drönarflygning, men sen var det tidig lunch. Efter lunchen gick vi ner till den lilla stranden. Där snorklade vi och letade efter fina stenar. Vattnet var väldigt klart så sikten var god. Man kunde se både mindre och större fiskar.

Efter badet hade vi skärmtid, innan det var dags för middag. Alfred hade hittat schnitzel på restaurangmenyn. Vi andra nöjde oss med korv och pasta vid bilen.

I dag är det dags att lämna Kroatien. En observation är att tyskar gillar landet. På de två campingarna vi har bott på har tyskarna dominerat fullständigt. Vårt nästa stopp blir Slovenien.

Vi tog en genväg över havet istället för att köra omvägen över bron mellan Peljesac-halvön och ”fastlandet”. Tidsmässigt vann vi ingenting, men vi bytte en timmes bilkörning på slingriga vägar mot en timme på färja. Färjan trafikerar Trpanj och Ploče och var förmodligen mer populär innan bron öppnade för ett par år sedan.

Sen matade vi på norrut. Först motorvägen till Zadar, därefter kustvägen. Av någon anledning hade många bilar fått stopp längs vägen. Tror jag räknade till fem stycken, varav tre inom femton minuter.

Under resan drog ett område av moln och regn in. Det kom dock bara en kortare regnskur på oss, men den sänkte temperaturen runt tio grader, från 34 till 24.

Längs med kustvägen finns många mindre campingar. Campingarna ligger ofta fint på klippor mellan kustvägen och havet. Från vägen ser man oftast bara en skylt, och kanske kan man skymta några tak på husbilarna. Vi valde en camping strax norr om Senj, Kamp Leso.

Vid ankomsten var det fortfarande molnigt men framåt kvällen klarnade det upp.

Från campingen kan man ta en brant stig ner till en liten strand. Vattnet är klart och snorkelvänligt.

På kvällen började det komma kraftiga vindbyar. Vi fick stormsäkra för att våra saker inte skulle blåsa ner (i havet). Byarna fortsatte under natten men på morgonen har det mojnat. Som Oskar sa när han klev ur bilen i morse ” Oj, vad det har stormat i natt!”.

Det var tidig uppstigning igår. Utflykt till ön Korčula stod på programmet och båten lämnade klockan nio. Båten gick visserligen från campingområdet, så vi behövde inte ta oss så långt till piren.

På Korčula ligger staden med samma namn. Korčula är en av dessa vackra befästa stenstäder som finns i Kroatien. lite som ett Dubrovnik i miniatyr.

Vid hamnen fanns det en båt med fönster under vattenytan. Den liknade en ubåt (men kunde inte dyka) och kallades ”semi-submarine”. En båttur med en sådan ville vi prova. Båten tog en fyrtiofemminuters tur utanför Korčula och vi såg en bläckfisk och många andra fiskar. Senare tog vi en paus, för det var varmt även idag.

Det hävdas att upptäckaren Marco Polo föddes i Korčula. På den tiden tillhörde ön det venetianska riket. I år var det 700 år sedan han dog, och det uppmärksammades. I staden finns ett Marco Polo-museum, dit Charlotte, Ester och Oskar gick. Alfred ville hellre gå till hamnen och titta efter fiskar.

Vi var tillbaks igen vid halvtvåtiden, så det fanns tid till snorkling och bad. Oskar har nästan lärt sig att simma. Han kan simma under vatten, och han har lärt sig att trampa vatten. Hans simteknik är att simma under vattnet tills han behöver andas, sen trampa vatten och ta några andetag, därefter fortsätta under vattnet. Med snorkel på kan han simma obehindrat.

Jag gick till affären där jag hittade jag några stora fina köttbitar i delikatessdisken. Tror det var ”clubsteak”, dvs ryggbiff med ben. Det blev gott på grillen.

Vi lämnade Albanien och hamnade i Kroatien som planerat. På vägen genade vi över Montenegro och Bosnien.

Destinationen var Camping Nevio, vid staden Orebic som ligger ute på Peljesac-halvön. Peljesac ligger utanför Bosniens lilla kustremsa som delar Kroatien i två delar. Om det låter bekant kan det bero på att vi stannade här förra året också, men då på väg söderut.

Sist hade vi en fin plats på en terrass med utsikt över havet. I år fick vi en plats direkt vid havet.

Campingen ligger på en bergssluttning, så det är stora höjdskillnader. Till Oskars glädje fanns det en fin fotbollsplan, men den ligger högst upp, vid infarten till campingen. Vi gick dit framåt kvällen och hittade fler fotbollsspelande barn. Det blev en spontanmatch med spelare från Slovenien, Bosnien, Tyskland och vi från Sverige.

Efter första matchen tröttnade jag, men hittade en bar med bra läge.

Bredvid fotbollsplanen fanns även andra aktiviteter såsom utomhusgym, minigolf och lekpark.

Så småningom sänkte sig mörkret och ett spännande fartyg gled förbi.

Nu på morgonen tog Charlotte ett dopp efter att ha handlat frukost.