Popoland

Campingen vid bor på heter Popoland Camp, och badlandet, som har funnits här längre, heter Popoland. Vi trivs bra här, så vi valde att stanna två nätter.

Efter att ha ätit frukost (brödet som campingen servade oss med), spenderade vi förmiddagen med läsning, pyssel och lego.

Så småningom gick hela familjen till badet som ligger 100 meter från campingen. Badet har tre vanliga pooler med varierade djup, samt en landningspool för vattenrutschbanor. Det är två mindre vattenrutschbanor, men de var ändå väldigt roliga, enligt barnen. Den ena ger riktigt hög fart.

Det går en bäck längs med vägen med små fiskar och djur i.
Gammaldags duschar, men de funkar.
Oskar visar hur man ska göra med badbyxorna för att det ska gå fortare i vattenrutschbanan.

Inne på badområdet köpte vi kolgrillade cevapi och pommes frites.

Bredvid oss på badet kom ett par andra familjer och lade sig. De hörde att vi var svenskar, vilket de också var. De var från Malmö/Höllviken men hade serbiskt påbrå, så de besökte Niš några veckor varje sommar.

På kvällen gick vi till restaurangen som ligger i anslutning till badet. Det är en riktigt rustik Balkan-restaurang med många lokala rätter. Maten smakade väldigt bra, den bästa maten hittills på resan faktiskt. Och det var billigt. Notan för hela familjen slutade på drygt 400kr med en halv liter vin inkluderat.

Innan än vi lämnade campingen tog jag några bilder med drönaren.

Badet i förgrunden och bakom ligger campingen.


Ut ur Bulgarien, in i Serbien

Planen var att lämna Bulgarien efter en vecka, då det var giltighetstiden för vignetten (vägavgift för att köra på större vägar). Vi hade dock räknat fel, och vignetten hade löpt ut redan vid midnatt. Ett ny ”helg-vignette” köptes, men det började inte gälla förrän fredag klockan 12. Vi behövde alltså vänta till lunch innan vi kunde lämna orten Hisarya.

Efter lite lek i lekparken, gick Charlotte, Alfred och Oskar och badade. Jag och Ester stannade kvar och packade bilen och flög ett varv ned drönaren.

Alfred blev fast i barngungan.

Vi kom iväg från campingen vid halv tolv, tog ett snabbt varv i staden, tankade, och körde sedan vidare.

En port i den romerska stadsmuren

Ruiner efter ett romerskt bad.

Vi körde västerut, gjorde ett inköpsstopp i Sofia, och fortsatte sedan vidare nordväst mot Serbien. Vid gränsen var det passkontroll, eftersom vi lämnar Schengen-unionen. Kontrollen gick smidigt. Ibland kan det vara långa köer, men idag var det bara ett fåtal bilar framför oss.

Väl inne i Serbien var vårt navigator inställd på Niš (ytterligare en stad med lång och brokig historia), eller rättare sagt en camping på landsbygden utanför Niš. En sak att tänka på är att Serbien inte är EU-medlemmar, och därmed är mobildata väldigt dyrt, så det är bra att stänga av det.

Campingen heter Popoland camp, och ligger avsides till. Det är inget man bara passerar på vägen. Campingen är bara något år gammal, och det pågår fortfarande byggarbeten för att färdigställa allt. I anslutning till campingen finns ett badland som ser betydligt äldre ut. Badlandet kanske har 40 år på nacken.

Vi blev varmt välkomnade av en ung kille som jobbar här. Efter att vi hade anmält oss blev vi bjudna på ett glas av det lokala brännvinet.

Utsikt från vår plats.

Oskar hade inte fått nog av badandet, så han, Ester och Charlotte gick och testade badlandet.

Till middag hade vi lyxat till det med förrätt, grillade räkor i vitlök. Till huvudrätt blev det kyckling.

Denna camping är den klart billigaste hittills på resan. För 20 Euro ingår allting: El, wifi och entré till badlandet. Dessutom fick vi en färsk brödlimpa nu på morgonen kostnadsfritt.

En nackdel med bergen är att solen går ner tidigt.

På en lantlig gård i Serbien

Det var ytterligare en varm dag, men de varmaste timmarna spenderade vi i bilen. Varmast, omkring 35 grader, var det när vi passerade gränsen från Ungern till Serbien. Övergången tog omkring en timme på grund av kö. Det såg inte ut att vara jättemånga bilar, men gränsvakterna tog lång tid på sig för varje bil. Vi kom dock förbi smidigt.

Vår destination för dagen var en liten gårdscamping utanför Novi Sad. Farma 47 heter den. Vår del av området består mest av fruktodlingar. Persikor eller aprikoser verkar det vara.

En pool finns inbäddad bland odlingarna. Vi hör dock kor och höns på gården, så djur hålls här också. Dessutom finns en vakthund som heter Mido. Det var han som välkomnade oss med höga skall. För när vi anlände var allt öde här, förutom Mido. Ingen personal och inga gäster. Mido ledde oss till huset, men det var ingen där. Till slut såg en solbadande kvinna (dottern?) oss och stegade in och hämtade (väckte?) ägaren. Han såg lite nyvaken ut, eller så tittade han på fotbolls-EM. Vi har haft en vana att anlända just när landet spelar match (samma hände i Slovakien, och även Polen tror jag).

Ägaren kunde knappt engelska, så vi kommunicerade med teckenspråk och Googles översättningsapp. Allting löste sig fint.

Det var fortfarande varmt, så vi svalkade oss i poolen.

Senare åt vi mat på restaurangen. Det fanns bara fast meny: soppa, kött med potatismos, sallad och pannkakor. Och vi var fortfarande de enda gästerna, så det var lite speciellt.

Det smakade bra. Vi hade snabbt blivit kompisar med Mido, så han fick smaka lite också.

På kvällen blev det mys, lek med Mido och fotbolls-EM. Dessutom anlände en husbil, så vi var inte helt ensamma längre.

Spanien – Italien på skärmen