Vilnius

Solen sken när när vi vaknade up i Birstonas. Efter en långsam frukost packade vi ihop och körde vidare. Omgivningarna liknade Sverige med skog, fält och åkrar.

Målet var centrala Vilnius där Downtown Forest camping ligger. Campingen består av ett gammalt hus med en park. Det framgår inte vad det har varit, men kanske en skola eller ett vårdhem. I byggnaden ligger ett vandrarhem.

På baksidan ligger en bar och ett gemensamt område med stolar, bänkar och bord. En liten lekplats finns också.

I

Vi åt lunch på en närliggande food court och promenerade sedan genom Vilnius centrala delar. Staden är fin och har mysiga gator och äldre hus. Allt känns rent och välvårdat.

Det var varmt. Fontänen svalkade.

Vårt mål var ett gammalt fängelse som nu hade gjorts om till något slags konst och kulturcentrum. Nu på sommaren erbjuds utomhusbio. Vi nöjde oss dock med att sitta utanför och ta en dricka.

Fängelset satt ihop med en ortodox kyrka.

Vi tog oss tillbaks till campingen med en taxi. Bullens korv stod på kvällsmenyn.



Klaipeda till Birštonas

Vi rullade av färjan vid lunchtid och möttes av solsken och 25 grader. Innan vi reste inåt landet ville vi göra ett besök vid en av stränderna på Litauens Östersjökust. Söder om Klaipeda finns en lång och smal landremsa som heter Smiltynes, som längst i söder ansluter den till ryska Kaliningrad. Vi valde dock den närmsta stranden norr om Klaipeda som heter Melnrage. I princip hela den baltiska Östersjökusten består av fin sandstrand. Ester och Oskar var i vattnet en kort stund, men havet är fortfarande kallt.

Örlogsfartyg i hamnen
Melnrage strand
Gammal bunker på stranden

Efter någon timme satte vi oss i bilen för att hitta en camping. Det fanns några campingar utmed kusten, efter att ha läst omdömen så lockade ingen speciellt mycket. Istället hade vi spanat in en camping vid den lilla staden Birstonas. Den ligger på vägen till Vilnius som är vårt nästa stopp. Vi körde dit på 2,5 timmar.

Uppställd i Birstonas
Uppvärmda grillrester från i fredags
Ester med en ansiktsmask för huden

Birstonas är en trivsam äldre kurort med en äldre stadskärna med trähus. Centralt finns ett gammalt sanatorium. Nära campingen ligger ett område med vatten och luftaktiviteter. Vi såg luftballonger och skärmflyg med motor.

Jag, Charlotte och Alfred tog en promenad in i staden. Ester och Oskar stannade vid bilen.

Katt
Sanatoriet

Kvällen avslutades med att vi såg sista avsnittet av Förrädarna tillsammans.



Karlshamn till Klaipeda

På eftermiddagen körde vi mot Karlshamn. Vi var där i god tid innan färjan avgick så vi spenderade en stund vid Hamnparken. Det gjorde änderna också. I Hamnparken finns Utvandrarmonumentet som är ett minnesmärke över emigrationen.

Utvandrarmonumentet

Vid åttatiden körde vi ombord på färjan som skulle ta oss till Klaipeda. Vi gick en liten tur på båten och tog en dricka. Det fanns inte så mycket nöje på båten, så när glasen var tomma gick vi upp till vår hytt.

Ett litet lekrum
Kylskåpsinnehåll lättillgängligt med lös dörr
Nyvakna
Snart framme i Klaipeda


Redo för sommarsemester 2025

Bilen är packad och snart kör vi till Karlshamn. Därifrån väntar nattfärjan mot Klaipeda och Litauen. Vi väntas lägga till vid lunchtid i morgon.



Avslutning på sommarsemestern 2024

Fredagen spenderades på gården utanför Berlin. Vi åt currywurst, som Oskar älskade.

Framåt eftermiddagen satte vi oss i bilen och körde mot Świnoujście, där nattfärjan till Malmö väntade. På grund av vägarbeten hamnade vi i bilköer vid Berlin.

Vid sextiden på morgonen närmade vi oss Malmö och det var dags att stiga upp.

Vi ser Turning Torso.

När vi kom hem mötte vi barnens kusiner som lånat vårt hus en natt.



Spargel- und Erlebnishof Klaistow

Efter en natt i Tjeckien gick resan vidare mot Tyskland. En ställplats utanför Berlin var vårt sista nattstopp innan vi tar färjan till Malmö.

Ställplatsen ligger i anknytning till ”Spargel- und Erlebnishof Klaistow”. Översatt blir det Sparris- och upplevelsegård. Under sparris-säsongen (sen vår, tidig sommar) kan man komma hit och handla olika sparris-relaterade produkter i gårdsbutiken. Det finns även en gårdsrestaurang och en grönsaksmarknad.

Sparrissäsongen höll i sig juni ut. Nu i juli har gården skiftat fokus till blåbär (heidelbeere). Allt kretsar runt blåbär, allt från gårdsbutiken till restaurangmenyn. Det finns även självplockning. De blåbär som såldes här såg dock inte ut som de blåbär vi är vana vid. Dessa är större och liknar den amerikanska varianten.

Förutom allt sparris- och blåbärsrelaterat finns aktiviteter för barn här. Nästan som ett mini-sommarland: ett litet mini-tivoli, getter som man kan mata och klappa, hoppkuddar och stora rutschbanor.

Först besökte vi getterna.

Sen testade barnen en karusell. Ganska mesig dock.

Efter det åktes det rutschbanor.

Lite annat smått och gott också.

En strand utan vatten.
En sandskulptur.

Marknad och butik stängde klockan sex, så vi hann inte med att titta så mycket. Men vi bestämde oss för att äta på gårdsrestaurangen. Charlotte beställde förstås en blåbärs-spritz. Alfred och Ester beställde olika blåbärsdrycker.

Sedan beställde vi in schnitzel med kantarellsås och flammkuchen, som är en tysk-fransk variant av pizza.

Det smakade gott, och vi gick nöjda tillbaks till vår bil. Oskar körde på med fotboll. Våra tyska grannar var nöjda med hans uppvisning och bjöd honom på en glass.



Vår tjeckiska favoritcamping

Efter två nätter i Slovenien behövde vi fortsätta vår resa norrut. Det hade regnat under tidig morgon, så de saker som stått utomhus var blöta och fuktiga. Vi fick vänta med att torka dem.

Målet var Camping Chvalšiny utanför Česky Krumlov. Vi besökte denna bondgårds-camping två gånger under vår semester förra året.

På vägen korsade vi Österrike. Där gjorde vi ett mat och inköpsstopp i Knittelfeld, som ligger granne med Red Bull ring, Österrikes racingbana där F1-lopp körs. Det rådde McDonalds-abstinens, så det fick bli hamburgare. Det första McDonalds-besöket sedan Polen. Maten handlades på Lidl.

Framme vid campingen var vi spända på om vi skulle få plats. Senast vi var här fick vi den sista platsen och kunde bara stå en natt. Det var lika fullt i år, men de lät oss stå på en gräsplätt. Det är nog ingen standardplats, för den har inga markeringar. Kanske är den avsedd för tält. Charlotte blev igenkänd av ägarna och fick lite rabatt.

Ut med alla blöta saker.
Oskar körde igång med fotboll direkt.
Oskar köpte nya fotbollsskor i Kroatien. De gamla kom bort innan semestern.

På campingen finns en liten damm där man kan roa sig.

Efter att vi hade lagat och ätit mat fick det bli ett besök i restaurangen för en drink.

Vår granne har en betydligt robustare husbil.



Slovenien, dag två

Hönorna fortsatte springa runt på campingen. De hade fått lite mat av oss dagen innan, så de kom nu och tiggde mer.

Vi gick en promenad i omgivningarna och till en vacker liten sjö i närheten. På vägen tog jag ett par bilder på fina slovenska hus.

Vattnet i sjön var kallt, så det blev inget bad. Det låg en trevlig restaurang vid sjön, så vi beslutade oss för att äta lunch där. Det var mycket alpmat på menyn. Vi åt schnitzel och slovensk korv. På eftermiddagen började moln dra och vi gick tillbaka till campingen.

Tidvis regnade och åskade det, och det höll på fram till kvällen. Oskar hittade en fotbollskompis från Dortmund och spelade under uppehållen. Vi väntade ut regnet innan vi åt. Oskar hade bestämt att vi skulle äta ris, och så fick det bli.

Till slut klarnade det upp.


Bondgård i Slovenien

Vi hann med ett förmiddagsbad innan vi lämnade Kroatien. Gårdagens destination låg tre och en halv timme bort, så vi hade ingen stress. Som vanligt var vattnet kristallklart, nästan som att simma i en pool (med stenbotten).

På vägen norrut stannade vi till i Rijeka för att handla. Vi behövde fylla på förråden och ville besöka sport- och friluftsbutiken Decathlon. Vi kom ut från Decathlon med armarna fulla, trots att vi bara skulle handla ett par saker.

Destinationen var en bond-camping i Zgornje Jezersko i norra Slovenien. Vi anlände under eftermiddagen. Här är vi bland de slovenska alperna nära österrikiska gränsen. Denna del av östra alperna heter Juliska alperna.

Bilen blev smutsig under resan. Då kan man rita roliga figurer.

Slovenien skiljer sig märkbart från övriga Balkan-länder. Landet påminner mer om Österrike, vilket märks direkt när man passerar gränsen. Arkitekturen påminner om österrikiska alpbyar. Rosor och andra blommor hänger ut ur blomlådor från balkonger och fönster, och landet är grönare.

Vi fick några regndroppar på oss på vägen hit, men vid ankomst sken solen. Framåt kvällen kom dock nya moln in. Temperaturen sjönk till under tjugo (delvis på grund av att vi befinner oss på tusen meters höjd) och vi fick ta på oss tröjor och långbyxor för första gången på länge.

Eftersom vi bor på en bondgård så är vi omgivna av djur. Hönor, katter och hundar springer lösa på campingen. Getter, kaniner och får är inhägnade. Bilen står bara ett par meter från fårhagen.

Oskar köpte fotbollsmål på Decathlon och var väldigt glad för dem.

Här är det lugnt och avslappnande. Vi tänkte stanna en natt till innan vi kör vidare.