Resdag genom Tyskland

Det dåliga vädret höll i sig över natten och vi blev väckta till lätt regn. Det som väckte oss var brödbilen som körde in på ställplatsen och plingade, likt glassbilen hemma. Vi köpte bröd och åt inne i bilen.

Sedan packade vi ihop och lämnade Salzburg. Dagens mål var en ställplats söder om Berlin, samma som vi var på förra året.

Det tog inte många minuter innan vi passerade gränsen till Tyskland. Vi fastnade vi i trafikstockningar runt München och Ingolstadt, men så småningom lättade trafiken.

Lunch intogs på McDonald’s norr om München.

Därefter höll vi oss på Autobahn tills vi nådde Klaistow, där vårt mål befann sig. Ställplatsen är vid en ”sparrisgård”, som också har självplock av blåbär. Vi var som sagt här också förra sommaren. På området finns, förutom affärsverksamhet runt blåbär och sparris, en mängd aktiviteter för barn. En typ av mini-sommarland utan inträdesbiljett, och mycket är gratis. Vi anlände vid halv åtta, och då var den kommersiella delen stängd, men lekplatserna var tillgängliga.

Ett vildsvin

Några av oss blev hungriga och gick tillbaks till bilen för att förbereda mat. Men Oskar ville fortsätta leka.

Blöt hoppborg

Till middag blev det spagetti och korv vid bilen. Sedan läggdags.



Sista dagen i Kroatien

När vi vaknade hade vi sovit vår sista natt i Kroatien för denna semestern. Nästa natt skulle vi förmodligen vara i Österrike. För att utnyttja dagen till fullo så checkade vi ut oss på morgonen, men lät bilen stå parkerad på campingen mot en parkeringsavgift. Med det gjort kunde vi utnyttja pool och faciliteter under hela dagen.

Vi mötte upp de andra svenska familjerna vid badplatsen. En av familjerna hade tagit med sig en SUP till vattnet.

Lunch intogs på campingens snack bar.

Efter lunch gav sig alla barnen utom Oskar ut på en vattenhinderbana. Oskar ville hellre leka med sin båt och bygga Lego. Oskar gillar inte saltvatten så mycket, eftersom det svider i hans småsår på benen.

Oskar hittade en plats vid den parkerade bilen.

Så småningom sa vi adjö till de båda svenska familjerna. De skulle stanna en vecka vid Selce och sedan tillbringa ytterligare en vecka på annan plats i Kroatien. Vi lämnade campingen vid femtiden och hade en femtimmars resa till Salzburg framför oss. Omkring Ljubljana i Slovenien var trafiken tät så ytterligare 25 minuter lades på restiden.

Vi passerade Alperna genom Tauernmotorvägen (A10), som går mellan Villach och Salzburg. Vägen innehåller ett flertal tunnlar, där de två längsta är runt sex kilometer långa.

Norr om Villach gjorde vi ett stopp vid motorvägen för att äta. Då började klockan närma sig nio och utbudet var begränsat. Restaurangen var stängd, men caféet erbjöd smörgåsar och några pizzabitar. Vi köpte med oss några saker och fortsatte köra.

Rast i Österrike

Efter raststoppet började det snart regna och mörkna. Trots motorväg krävde körningen en hel del koncentration och uppmärksamhet. Förutom mörkret och regnet så går ju inte motorvägen rakt i Alperna. Det går upp, ner, svänger höger och vänster. Och däremellan är det en tunnel.

Kvart i elva nådde vi ställplatsen i Salzburg. Det är en stor ställplats med över 100 platser. Dessa är öppna dygnet runt, och vår erfarenhet är att det alltid finns lediga platser på dessa. I Salzburg visade det sig att det var fullt, men som tur var kunde vi få stå på en fri yta utanför de markerade platserna. Vi hade också tur med vädret då det slutade regna när vi kom fram.

Ett pausrum där Oskar började bygga Lego efter att ha sovit ett par timmar i bilen.
Det blev mat till mig också.


Tillbaks på Camping Chvalsiny

Vi nöjde oss med en natt i Graz, och körde vidare norrut.

Utsikt över badet från ställplatsen i Graz

Alfred hade önskemål att åter besöka sin favoritcamping i Tjeckien, Camping Chvalsiny där man kunde klappa getter och hålla hönor. Så vi körde dit.

Förra gången vi var här, för en månad sedan, var det låg beläggning och vi kunde välja fritt var vi ville stå. Denna gång var det i stort sett fullt, vilket överraskade oss. Det fanns dock ett par ströplatser, men bara för en natt.

Campingen domineras fullständigt av holländare, uppskattningsvis nio av tio bilar är märkta NL. Det flaggas med tjeckisk och nederländsk flagga här. Vi vet inte varför.

Vi köpte korv i den lokala affären, men vet inte vilken sort
Charlotte spillde vin på tallriken
Tennisspelet togs fram igen

Temperaturen är betydligt lägre vid detta besök. Förra gången badade vi. Nu fick vi klä på oss jackor.



Vi lämnar Kroatien

Det var dags att lämna vår camping på ön Pag och köra norrut. Vi packade ihop våra saker och lämnade campingen strax efter klockan tio.

Pag är en karg ö. Delar av ön påminner om ett månlandskap. Ön är förbunden med fastlandet i söder via en bro. Vi anlände till ön den vägen. Nu när vi körde norrut valde vi bilfärjan. Överfarten till fastlandet tog bara femton minuter, men färjan seglade bara en gång i timmen. Tyskar dominerade ön. Både på vägar och på campingen.

Vi fortsatte genom Slovenien via Maribor, och anlände i Österrike. Målet för dagen blev Graz. Här finns det en större ställplats bredvid en badanläggning. Och till Alfred glädje fanns det en ”running sushi”-restaurang nära ställplatsen. Vi hade inte ätit något under bilfärden, så vi tog oss till restaurangen så snart vi hade installerat oss. Denna restaurang hade alltså rullband med mat på, både sushi och annat. När man såg något man ville ha, var det bara att öppna en lucka och plocka ut tallriken. Det fanns också en robot som körde ut dricka till borden.

Framme i Graz
Running sushi
Roboten levererade dryck

Här var kvällen lite kylig. Jacka eller tröja kändes lämpligt.



Mot Kroatien

Det vackra vädret hade nått Zell am See, men vi hade andra planer än att stanna i Österrike. Igår var det en resedag. Resan gick till Kroatien via Slovenien. Vi började köra efter navigatorn, men sen valde vi att avvika från rutten. Skyltar pekade mot Villach via ett biltåg och det tyckte vi lät spännande. Så istället för att ta vägen via Tauernautobahn, valde vi Tauernbahn, dvs en elvaminuters tågrutt genom bergen med bilen på släp.

Sen fortsatte vi köra via Ljubljana och Rijeka till den Kroatiska ön Krk. Där anlände vi till Camping Omisalj. Vi fick en plats nära havet.



Kaprun och Grossglockner

Igår morse regnade det, men det slutade lagom till frukosten. Himlen var dock tråkigt grå. Vi beslöt oss ändå för en utflykt.

Vi körde den korta biten till Kaprun, känt för sin glaciär och skidsystem. Där, vid dalstationen, fanns det en stor lekplats som tyvärr delvis var avstängd. Ester och jag åkte däremot en rodelbana som var häftig.

Rutschkanan stängd

Sen åt vi en alplunch där och lyssnade på joddelmusik.

Vi funderade på att ta en lift upp på toppen (3000 meter) men vi var inte riktigt klädda för det, så vi bestämde oss för att köra Grossglockner Hochalpenstrasse istället. Denna väg går över ett historiskt bergspass vid berget Grossglockner, Österrikes högsta (3798 meter). Vägen gick över slingriga vägar upp till 2500 meter.

Till en början var det molnigt och vi körde in i dimman. Men efter hand klarnade det upp.

Oskar tyckte det var kallt
Vägs ände vid en panoramastation. Grossglockner i bakgrunden.
Vid slutstationen åt vi en apfelstrudel

När vi kom hem var det dags för grillat.



Mot Österrike

Det var dags att lämna Tjeckien och åka mot Österrike. Samtidigt drog det in kyligare och instabilare väder. Alfred var lite ledsen över att behöva lämna hönorna.

Vi körde mot bergen. Vi tänkte stanna två nätter på en camping nära Zell am See.

Det är många aktiviteter för barn i regionen runt Zell am See. I Kaprun finns en glaciär och flera liftar är öppna året runt. Mitt på sommaren är dock skidbackarna stängda. Tyvärr regnar det lite nu på morgonen, så vi får se vad vi hittar på. Dessutom var Alfred lite hängig igår kväll.

Charlotte blev lite blöt när hon skulle ta sig över badsjön
Filmmys i bilen, ”Pojken med guldbyxorna”