Author: Patrik

Vi började dagen med att slutföra Transfagarasan-vägen. Denna del gick mestadels i skogen på lägre höjder. Och här fanns de björnar vi inte såg igår. Ett tjugotal björnar kunde vi se längs med vägen. De låg antingen vid vägkanten eller vandrade stillsamt. De såg väldigt söta och lugna ut, men skenet kan ju bedra, så vi tog inga risker. Kanske var de extra slöa på grund av värmen.

Turistvägen slutar i Pitești, och där pausade vi. Vi besökte nämligen favoritaffären Jumbo, som finns i Rumänien. Vi har tidigare besökt Jumbo i Grekland och Montenegro. Affären kan bäst liknas vid ett jättestort Rusta-varuhus. Man kan köpa det mesta som behövs på semester här, till bra priser.

Vi fortsatte sedan österut. När vi närmade oss Bukarest sick-sackande vi oss i stadens utkanter mot dagens mål, TRQZ Lake. TRQZ Lake verkar vara en privatägd sjö med sandstrand och olika vattensporter. De har en yta för camping i utkanten av området.

När vi anlände möttes vi av staket och stora grindar utan reception. För att bli insläppta var vi tvungna att ringa ett telefonsamtal.

När vi väl blev insläppta blev vi vänligt mottagna. Det var bara vi och en man i ett litet tält på campingområdet. Utöver det fanns ett en del dagsgäster här, men över lag ganska folktomt.

Vi gick och badade. Sjön höll en lagom temperatur. Vi gissar på 28 grader.

Framåt kvällen fylldes campingen på av två större sällskap, ett från Polen och ett lokalt från Rumänien.

Det hade varit en varm dag. Termometern i bilen toppade på 38 grader. Prognosen visade åska under kväll och natt, och vi kunde se molnen torna upp sig.

Vi säkrade bord och stolar och förberedde oss för oväder. Tjugo över nio började allas telefoner larma högt och simultant. Rumänska myndigheter skickade ut vädervarning till alla i området. Stormvindar och stora regnmängder var i antågande.

Vi satt i bilen och väntade in vädret. Stora blixtar fyllde himlen, ett par regnskurar kom över oss men långtifrån vad vi hade befarat. Ovädret drog förbi ganska snabbt. Våra rumänska grannar höll dock i längre. De hade fest och höll på till långt efter midnatt, men vi lyckades sova ganska bra ändå.

Vi låg kvar en dag till på den lilla campingen utanför Mediaṣ. Förmiddagen gick i lugnt tempo utan någon större aktivitet.

Jag, Charlotte och Ester gick en liten upptäcktsfärd i kvarteren.

Framåt eftermiddagen gjorde vi en utflykt med bilen till Sighiṣoara. Staden är värt ett besök av många anledningar: välbevarad stadskärna från 1500-talet, ett citadel från 1100-talet och födelsestad för Vlad Draculea, som påstås vara inspirationen till Bram Stokers Draculabok. Sighiṣoara är med på UNESCOs världsarvslista.

Staden har historia från romarriket, med det var en tysk befolkning (transylvanska saxer) som byggde upp och befäste staden under tidig medeltid. Tillsammans med sex andra befästa städer bildade staden dåtidens Transylvanien. Historien lever kvar i det tyska namnet för Transylvanien, Siebenbürgen.

Anknytningen till Dracula spelades det naturligtvis på. På en restaurang erbjöds man att besöka Draculas rum mot betalning. Det var en turistfälla men vi testade det ändå. Upplevelsen var ungefär som ett Halloween-pyntat rum.

Vi åt middag innan vi åkte hem igen.

Det var fortfarande 30 grader när vi kom hem på kvällen (enligt bilens termometer), så vi behövde ett svalkande kvällsdopp.

Vi låg kvar en dag till på den lilla campingen utanför Mediaṣ. Förmiddagen gick i lugnt tempo utan någon större aktivitet.

Jag, Charlotte och Ester gick en liten upptäcktsfärd i kvarteren.

Framåt eftermiddagen gjorde vi en utflykt med bilen till Sighiṣoara. Staden är värt ett besök av många anledningar: välbevarad stadskärna från 1500-talet, ett citadel från 1100-talet och födelsestad för Vlad Draculea, som påstås vara inspirationen till Bram Stokers Draculabok. Sighiṣoara är med på UNESCOs världsarvslista.

Staden har historia från romarriket, med det var en tysk befolkning (transylvanska saxer) som byggde upp och befäste staden under tidig medeltid. Tillsammans med sex andra befästa städer bildade staden dåtidens Transylvanien. Historien lever kvar i det tyska namnet för Transylvanien, Siebenbürgen.

Anknytningen till Dracula spelades det naturligtvis på. På en restaurang erbjöds man att besöka Draculas rum mot betalning. Det var en turistfälla men vi testade det ändå. Upplevelsen var ungefär som ett Halloween-pyntat rum.

Vi åt middag innan vi åkte hem igen.

Det var fortfarande 30 grader när vi kom hem på kvällen (enligt bilens termometer), så vi behövde ett svalkande kvällsdopp.

På morgonen lämnade vi Ungern och körde mot Rumänien. Väl i Rumänien upptäckte vi att motorvägsnätet var dåligt utbyggt. Flera motorvägar håller på att byggas, men för närvarande går mycket trafik, även tunga lastbilar, på små landsvägar genom ett pärlband av byar. 

En av dessa byar, eller mindre städer, var Huedin. Vi hajade till när vi körde in i byn, då var och vart annat hus var ett mindre palats med väldigt prålig utsmyckning. Mycket glitter och blänkande metall. Många hus såg ofärdiga och obebodda ut. Vi googlade detta, och det visade sig att Huedin är känt för sina ”Zigenarpalats”, skrytbyggen som blivit byggda av nyrika romer. 

Vårt första stopp i Rumänien var den gamla saltgruvan i Turda. Den har en lång historia men är nu ett turistmål​. Stora salar har skapats i berget när saltet brutits, och dessa har nu inretts med attraktioner. Inne i gruvan fanns lekplats, pariserhjul och sportaktiviteter. Vi spelade bordtennis. 

Det fanns även båtar man kunde ro på den vattenfyllda gruvbottnen.

Efter att ha besökt gruvan körde vi ytterligare en bit och slog läger på en liten familjecamping utanför Mediaṣ. Här är det bara vi och två tält. Det finns en liten pool men den är i kallaste laget, 22 grader.