2025-07-20 – Gone Fishing

Vi ville inte missa Medelhavet under vår semester, så vi styrde mot den kroatiska kusten och Adriatiska havet. Med det skulle vi ha besökt tre hav under semestern: Svarta havet, Adriatiska havet och Östersjön.

Enligt navigatorn skulle körningen ta drygt sex timmar, men med tanke på att det råkade vara lördag (bytesdag) och semestertider, så var vi beredda på att det kunde vara mycket trafik på vägarna. Dessutom var målet ön Rab som endast nås med en liten färja med begränsad kapacitet.

Så vi steg upp sju och kom iväg före åtta från Pápa. Trafiken var lugn fram till Zagreb, men där ansluter motorvägen norrifrån med många semesterfirare ifrån Tyskland, Österrike och Slovenien. Så ut ur Zagreb var det stopp. Första flaskhalsen vat bommen för motorvägens betalstation. Dit var det lång kö.

Väl ute på motorvägen var det krypkörning och köer som gällde. Trafiken kröp fram trots inga större yttre störningar. Det räckte med en påfart, eller ett fordon i nödspåret, för att trafiken skulle stanna helt.

Detta höll i sig i 10 mil till Bosiljevo, där motorvägen delar upp sig i två: en väg mot Rijeka och en väg mot Split. Där löstes trafiken upp.

Vi följde vägen mot Split en bit innan vi vek av mot staden Senj vid kusten. Därefter körde vi några mil längs kusten söderöver för att nå färjeläget. Dit anlände vi med perfekt timing, fem minuter före nästa avgång.

Det krånglade lite vid betalningen av färjebiljetten, så jag fick hoppa ur bilen och springa till biljettboden. För att inte missa påkörningen av färjan hoppade Charlotte in på förarstolen och gjorde sig beredd om det var dags att rulla på. Jag hann tillbaks, men Charlotte satt kvar vid ratten och körde på färjan utan problem. Det var första gången hon körde på en färja, och första gången hon körde bil på denna semestern.

Rab ser ut som ett månlandskap på östra sidan

Ön är ganska liten, så vi nådde campingen femton minuter efter färjan hade angjort. Klockan var då fyra.

Campingen heter Camping Padova, och ligger direkt vid stranden och i närheten av staden Rab (samma namn som ön). Campingen är av större snitt, så kallad camping village, där allt man behöver finns inom området, t.ex. butik, restauranger och underhållning. Campingen drivs av Valamar som är Kroatiens motsvarighet till SkiStar. Dvs det är varken billigt eller familjärt här, men allt funkar bra.

Vi hade bokat i förväg och det är nödvändigt för att campingen är i princip full. Vi blev tilldelade en lite knepig plats som var svår att ta sig in på på grund av en betongplatta. Vi ville helst backa in och det var väldigt trångt. Alla grannarna engagerade sig, och till slut kom vi in med centimetrar i marginal. Dessvärre upptäckte vi att vi inte kunde öppna bakluckan för att staketet var i vägen. Vi fick göra om proceduren, men köra in med fronten först. Det gick lite lättare.

Svårt att se, men betongkanten är ganska hög så att underredet riskerar att gå i.

Väl på plats ville vi gå och äta mat. Vi hade inget matstopp under resan, så magarna var tomma. Bredvid campingen låg en restaurang med goda omdömen, så vi valde den. Restaurang Perla. Där blev vi vänligt mottagna. Alla servitörer var äldre män som alla var väldigt serviceinriktade och trevliga.