Halvvägs in på resan

Både barnen och skafferiet tyckte att en natts fricamping var tillräckligt, så vi lämnade Shabla i norra Bulgarien och följde kusten söderut. Längs med norra delen av kustlinjen såg vi flera kluster med fricampande husbilar, men sedan vek vägen av och tappade kontakten med Svarta Havet. Vi passerade så småningom Golden Sands, Varna, och sedan Burgas. Vid Burgas ligger den ökända partyorten Sunny Beach, men också den historiska staden Nessebar.

Vi fortsatte ytterligare en liten bit sydöst om Burgas, mot Sozopol, där vår destination låg, Camping Gradina och Gradina Beach.

Camping Gradina är en stor strandresort med mestadels bungalows som ligger längs med stranden. På stranden finns ett flertal strandbarer och restauranger. På gatan bakom finns några butiker och fler hotell. Vi började med en liten lunch på en strandbar. Friterade sardiner och pommes frites.

Efter matintaget pausade vi lite innan vi tog ett premiärdopp. Sandstranden är väldigt fin och påminner om Thailand. Sanden är finare här än i Rumänien, där den var annorlunda med många krossade snäckskal.

Strandlek

Tiden gick snabbt och vi gick tillbaka till bilen för att förbereda middagen. Oskar hade beställt ris idag. Till det grillat och squash.

Själva campingen är vi mindre nöjda med. Den ligger på ett fält i utkanten av resorten och har inte fått så mycket omtanke. Det märks att bungalowerna är prioriterade. Campingen är relativt dyr med bulgariska mått mätt. Visst ingår el, men toaletter och dusch är bland det sämsta vi sett. Det finns en toalett och en dusch i en liten container, och de ska delas av alla campinggäster. Dessutom var toaletten dåligt städad. Nu är det bara vi och två sällskap till här, så kapaciteten bör räcka.

Utöver det finns ett hål i campingens inhägnad precis där vår bil står, och vissa väljer att ta genvägen till stranden genom hålet och stryker då förbi oss på ganska nära avstånd.

Vi, en bulgarisk husvagn och ett polskt tält.
Toalett och dusch i den vänstra containern.

Hursomhelst, här är vi bara några mil från Turkiet (fågelvägen), och längre bort från Sverige kommer vi nog inte den här gången. Det är dags att köra västerut, och det passar bra med att vi har rest i tre veckor. Nu har vi tre veckor på oss att ta oss hem.