Det var dags att resa vidare och vi siktade in oss på vägen över Transfagarasan i de södra Karpaterna. Vägen når över 2000 meters höjd och omnämns som den kanske den vackraste vägen i Europa. Dessutom finns det chans att se björnar i vägkanten.
Men först körde vi till staden Sibiu för lunch och ett kortare besök. Sibiu är, liksom Sighiṣoara, en av de sju fortifierade städerna i Transylvanien som saxerna byggde. Stadens tyska namn är Hermannstadt och innan andra världskriget var majoriteten av invånarna etniska tyskar. Nu finns bara en bråkdel av dessa kvar.
Sedan körde vi vidare mot Transfagarasan-vägen. Vägen är totalt 15 mil. Vid femtiden hade vi kört cirka halva vägen, inklusive det norra passet på över 2000 meter. Där finns en liten camping som vi stannade vid. Hittills har vi inte sett några björnar, men det finns gott om skyltar som säger till en att inte mata björnarna.
Vägen i sig är en slingrig bergsväg med fin utsikt på sina ställen, men vi tycker inte den utmärker sig särskilt jämfört med bergsvägar vi kört på i Alperna och Pyrenéerna.
Campingen ligger på drygt 1200 meters höjd mellan vägen och en bäck. Faciliteterna är enkla men vi klarar oss en natt.
