Month: June 2025

Posted on

Vilda björnar och strandklubb

Vi började dagen med att slutföra Transfagarasan-vägen. Denna del gick mestadels i skogen på lägre höjder. Och här fanns de björnar vi inte såg igår. Ett tjugotal björnar kunde vi se längs med vägen. De låg antingen vid vägkanten eller vandrade stillsamt. De såg väldigt söta och lugna ut, men skenet kan ju bedra, så vi tog inga risker. Kanske var de extra slöa på grund av värmen.

Alfred och Oskar morgontrötta och i samma sovsäck.

Turistvägen slutar i Pitești, och där pausade vi. Vi besökte nämligen favoritaffären Jumbo, som finns i Rumänien. Vi har tidigare besökt Jumbo i Grekland och Montenegro. Affären kan bäst liknas vid ett jättestort Rusta-varuhus. Man kan köpa det mesta som behövs på semester här, till bra priser.

Vi fortsatte sedan österut. När vi närmade oss Bukarest sick-sackande vi oss i stadens utkanter mot dagens mål, TRQZ Lake. TRQZ Lake verkar vara en privatägd sjö med sandstrand och olika vattensporter. De har en yta för camping i utkanten av området.

När vi anlände möttes vi av staket och stora grindar utan reception. För att bli insläppta var vi tvungna att ringa ett telefonsamtal.

När vi väl blev insläppta blev vi vänligt mottagna. Det var bara vi och en man i ett litet tält på campingområdet. Utöver det fanns ett en del dagsgäster här, men över lag ganska folktomt.

Vi gick och badade. Sjön höll en lagom temperatur. Vi gissar på 28 grader.

Framåt kvällen fylldes campingen på av två större sällskap, ett från Polen och ett lokalt från Rumänien.

Det hade varit en varm dag. Termometern i bilen toppade på 38 grader. Prognosen visade åska under kväll och natt, och vi kunde se molnen torna upp sig.

Vi säkrade bord och stolar och förberedde oss för oväder. Tjugo över nio började allas telefoner larma högt och simultant. Rumänska myndigheter skickade ut vädervarning till alla i området. Stormvindar och stora regnmängder var i antågande.

Vi satt i bilen och väntade in vädret. Stora blixtar fyllde himlen, ett par regnskurar kom över oss men långtifrån vad vi hade befarat. Ovädret drog förbi ganska snabbt. Våra rumänska grannar höll dock i längre. De hade fest och höll på till långt efter midnatt, men vi lyckades sova ganska bra ändå.



Posted on

Sibiu och Transfagarasan-vägen

Det var dags att resa vidare och vi siktade in oss på vägen över Transfagarasan i de södra Karpaterna. Vägen når över 2000 meters höjd och omnämns som den kanske den vackraste vägen i Europa. Dessutom finns det chans att se björnar i vägkanten.

Men först körde vi till staden Sibiu för lunch och ett kortare besök. Sibiu är, liksom Sighiṣoara, en av de sju fortifierade städerna i Transylvanien som saxerna byggde. Stadens tyska namn är Hermannstadt och innan andra världskriget var majoriteten av invånarna etniska tyskar. Nu finns bara en bråkdel av dessa kvar.

Lunch på torget Piața Mică

Sedan körde vi vidare mot Transfagarasan-vägen. Vägen är totalt 15 mil. Vid femtiden hade vi kört cirka halva vägen, inklusive det norra passet på över 2000 meter. Där finns en liten camping som vi stannade vid. Hittills har vi inte sett några björnar, men det finns gott om skyltar som säger till en att inte mata björnarna.

Vägen i sig är en slingrig bergsväg med fin utsikt på sina ställen, men vi tycker inte den utmärker sig särskilt jämfört med bergsvägar vi kört på i Alperna och Pyrenéerna.

Campingen ligger på drygt 1200 meters höjd mellan vägen och en bäck. Faciliteterna är enkla men vi klarar oss en natt.

Inga björnar anslöt till middagen


Posted on

Sighiṣoara

Vi låg kvar en dag till på den lilla campingen utanför Mediaṣ. Förmiddagen gick i lugnt tempo utan någon större aktivitet.

Jag, Charlotte och Ester gick en liten upptäcktsfärd i kvarteren.

Ett bad hanns med.

Framåt eftermiddagen gjorde vi en utflykt med bilen till Sighiṣoara. Staden är värt ett besök av många anledningar: välbevarad stadskärna från 1500-talet, ett citadel från 1100-talet och födelsestad för Vlad Draculea, som påstås vara inspirationen till Bram Stokers Draculabok. Sighiṣoara är med på UNESCOs världsarvslista.

Staden har historia från romarriket, med det var en tysk befolkning (transylvanska saxer) som byggde upp och befäste staden under tidig medeltid. Tillsammans med sex andra befästa städer bildade staden dåtidens Transylvanien. Historien lever kvar i det tyska namnet för Transylvanien, Siebenbürgen.

Klocktornet i citadellet
Vätskepaus

Anknytningen till Dracula spelades det naturligtvis på. På en restaurang erbjöds man att besöka Draculas rum mot betalning. Det var en turistfälla men vi testade det ändå. Upplevelsen var ungefär som ett Halloween-pyntat rum.

Det ingick en man som satte på sig en maskeraddräkt. Sen ville han ha dricks.

Vi åt middag innan vi åkte hem igen.

Det var fortfarande 30 grader när vi kom hem på kvällen (enligt bilens termometer), så vi behövde ett svalkande kvällsdopp.

Vi fick besök av en igelkott.


Posted on

Sighiṣoara

Vi låg kvar en dag till på den lilla campingen utanför Mediaṣ. Förmiddagen gick i lugnt tempo utan någon större aktivitet.

Jag, Charlotte och Ester gick en liten upptäcktsfärd i kvarteren.

Ett bad hanns med.

Framåt eftermiddagen gjorde vi en utflykt med bilen till Sighiṣoara. Staden är värt ett besök av många anledningar: välbevarad stadskärna från 1500-talet, ett citadel från 1100-talet och födelsestad för Vlad Draculea, som påstås vara inspirationen till Bram Stokers Draculabok. Sighiṣoara är med på UNESCOs världsarvslista.

Staden har historia från romarriket, med det var en tysk befolkning (transylvanska saxer) som byggde upp och befäste staden under tidig medeltid. Tillsammans med sex andra befästa städer bildade staden dåtidens Transylvanien. Historien lever kvar i det tyska namnet för Transylvanien, Siebenbürgen.

Klocktornet i citadellet
Vätskepaus

Anknytningen till Dracula spelades det naturligtvis på. På en restaurang erbjöds man att besöka Draculas rum mot betalning. Det var en turistfälla men vi testade det ändå. Upplevelsen var ungefär som ett Halloween-pyntat rum.

Det ingick en man som satte på sig en maskeraddräkt. Sen ville han ha dricks.

Vi åt middag innan vi åkte hem igen.

Det var fortfarande 30 grader när vi kom hem på kvällen (enligt bilens termometer), så vi behövde ett svalkande kvällsdopp.

Vi fick besök av en igelkott.
Posted on

Saltgruvan i Turda

På morgonen lämnade vi Ungern och körde mot Rumänien. Väl i Rumänien upptäckte vi att motorvägsnätet var dåligt utbyggt. Flera motorvägar håller på att byggas, men för närvarande går mycket trafik, även tunga lastbilar, på små landsvägar genom ett pärlband av byar. 

En av dessa byar, eller mindre städer, var Huedin. Vi hajade till när vi körde in i byn, då var och vart annat hus var ett mindre palats med väldigt prålig utsmyckning. Mycket glitter och blänkande metall. Många hus såg ofärdiga och obebodda ut. Vi googlade detta, och det visade sig att Huedin är känt för sina ”Zigenarpalats”, skrytbyggen som blivit byggda av nyrika romer. 

Vårt första stopp i Rumänien var den gamla saltgruvan i Turda. Den har en lång historia men är nu ett turistmål​. Stora salar har skapats i berget när saltet brutits, och dessa har nu inretts med attraktioner. Inne i gruvan fanns lekplats, pariserhjul och sportaktiviteter. Vi spelade bordtennis. 

Det fanns även båtar man kunde ro på den vattenfyllda gruvbottnen.

Efter att ha besökt gruvan körde vi ytterligare en bit och slog läger på en liten familjecamping utanför Mediaṣ. Här är det bara vi och två tält. Det finns en liten pool men den är i kallaste laget, 22 grader.



Posted on

Hungarospa

Vi spenderade en heldag på Hungarospa med lek i pooler, bland annat vågpoolen. Den har förresten funnits här sedan 1937. Tanken var att vi skulle testa området med vattenrutschbanor framåt eftermiddagen, men då hade barnens energi redan tagit slut, så det området förblev outforskat. Eftersom det var måndag så var det relativt lugnt på badet.

Vi väntar på vågorna.

Vi tog en lunchpaus och åt langos och gyros på en av badets många snabbmatsrestauranger, innan badandet fortsatte. Termometern visade 34 grader, så det var skönt med svalkande vatten. Poolerna är uppdelande i vanliga pooler med vattentemperatur på ca 25 grader och varma pooler som håller med 32-34 grader.

Det finns enormt många snacks och snabbmatsställen på Hungarospa

Framåt eftermiddagen tog vi en snackspaus och under promenaden hem matade vi fiskarna i sjön.

Kvällen blev lugn med chill och mat vid bilen.



Posted on

Hajdúszoboszló

Två nätter i Slovakien fick räcka, så vi packade ihop och körde mot Ungern. Vi hoppar över Budapest denna gång och körde sydöst mot staden med det krångliga namnet, Hajdu…

I denna riktning fanns inget väl utbyggt vägnät, så färden gick mestadels på dåliga landsvägar med lappad asfalt.

Hajdúszoboszló lockar främst besökare på grund av sitt spa, Hungarospa. Hungarospa har en hundraårig historia och har byggts ut efterhand. Nu finns dryga tiotalet pooler, strand, en liten sjö och ett vattenland med vattenrutschbanor. Enligt dem själva är de nu ”Europas största spa-komplex”.

Det finns en camping i anslutning till spat och där ställde vi oss. I campingavgiften ingår inträde till spat, dock kostar avdelningen med vattenrutschbanorna extra.

Vi anlände på eftermiddagen och hann med ett eftermiddagsbesök på området. Vädret var soligt och temperaturen låg på runt 30 grader.

Promenad mellan camping och bad
”Medelhavsbassängen” med liten sandstrand
Våffelpaus
En spa-bassäng med brunt vatten

På kvällen gick vi på restaurang. Vi tog första bästa, och det visade sig att kyparen var väldigt oerfaren. Vi försökte fråga honom vad det fanns för vin och om vi kunde beställa en halvliter av husets vin. Han konsulterade en annan kvinna (chefen?) och sa att de hade rött och vitt vin. Vi beställde en halvliter av det röda. Efter en stund kom han tillbaks med ett stort vinglas, rejält fyllt, och sa ”här är en halvliter vin”. Vi bad honom komma tillbaks med två glas. Maten var dock ok.

Efter maten utforskade vi omgivningen. Vi upptäckte att det vid sidan av spat finns ett turistområde med mängder av hotell och aktivitet i form av barer, matstånd och souvenirbutiker. Det var ganska mysigt att gå där på kvällen.



Posted on

En dag på bondgårdscampingen

På midsommardagen stannade vi kvar på bondgårdscampingen utanför Zvolen. Solen sken och dagen började med utfodring av djuren.

Dagen fortsatte med lek och spel. Barnen gjorde ett premiärdopp i poolen. Det var kyligt då vattnet bara höll 20 grader,

På eftermiddagen gjorde vi ett utflykt in i skogen. Enligt Google Maps skulle det stå en övergiven tågvagn där. Och vi hittade den.

Lite Lost-vibbar för den som har sett den tv-serien. Vagnen är tydligen från femtiotalet och den tjeckoslovakiska järnvägen. En anställd hade tagit hand om en vagn som skulle skrotas och placerat den i skogen.

På kvällen var det gulasch-afton på campingen, så vi åt en skål gulasch. Glömde tyvärr ta bilder. Innan vi gick tillbaks till bilen hanns det med lek i lekparken.



Posted on

Midsommar i Slovakien

Förra året stannade vi ett par dagar på en bondgårdscamping i Slovakien. Där trivdes vi bra och planen var att stanna till där i år också. Innan vi lämnade Polen ville vi dock kolla att det var öppet och att vi var välkomna. Vi fick då besked att de inte hade plats förrän på söndag. Jag misstänker att campingen har blivit abonnerad av en skola eller liknande, för jag har svårt att tro att den är fullbelagd i juni. Vi ser väldigt få familjer med barn i skolåldern så här års, och tänker att sommarlovet inte har börjat än för de flesta barn i Europa.

Hursomhelst hade vi rekat en annan bondgårdscamping, ”Modra Farma”, som bara låg en halvtimme bort från den andra, så vi styrde dit.

Här blev vi väl mottagna. Första intrycket är gott.

Står och väntar på incheckningen

Här finns det djur av olika slag såsom grisar, getter och kossor. Dessutom kalkoner, höns och kaniner. Sedan springer katter och ett par hundar fritt omkring också.

Campingen har en self-service-bar där man själv kan hälla fatöl och läsk från en tapp, plocka dricka ur ett kylskåp eller ta en glass från frysen. Man sätter ett streck på ett papper och betalar vid utcheckningen. Vi började med att den lokala ölen. Som tilltugg bjöds vi på lokalt snack som bestod av friterade bollar av någon slags köttsmet.

På kvällen firade vi midsommarafton, om än något begränsat. Vi grillade kött och kokade potatis, med jordgubbar till efterrätt. Framåt kvällen blev det kyligt så vi satte oss i bilen och myste.

De sista två kvällarna och nätterna har varit kalla. Väderlekstjänsten säger att nattemperaturen har varit omkring sju grader, och det är på gränsen av vad våra sommarsovsäckar klarar. Nu ser det ut att bli varmare väder framöver.



Posted on

Övernattning utanför Krakow

Morgonen i Warszawa bjöd på mulet väder och lätt regn. Vi packade bilen och lämnade campingen. Vi körde i riktning mot Slovakien, men tänkte oss ett stopp utanför Krakow först. På vägen tänkte vi handla mat, men upptäckte att alla affärer var stängda. Det visade sig vara en katolsk helgdag där man firade Corpus Christi. Vi hade dock mat så vi kunde klara oss.

Dagens mål var en camping sydöst om Krakow, nära saltgruvan Wieliczka, som vi besökte när Alfred skulle fylla ett år.

Campingen är småskalig och drivs av en familj som bor på den anslutande gården. Det finns en fin lekplats med studsmatta och en lång linbana. Dessutom finns det ett litet zoo med lamor och kaniner.

Oskar åker i linbanan
En liten sandstrand vid en damm
Solen laddar batterierna
Ester och stolen föll baklänges

När vi anlände var det ganska tomt här, men framåt kvällen rullade det in ekipage efter ekipage. Många bilar från sjuttio- och åttiotalet, som dessutom hade nummerlappar på sig. Det visade sig att det pågår ett välgörenhetsrally under Corpus Christi-helgen och att detta ställe var målet för dagens etapp. Rajd Koguta heter rallyt.

Så småningom var campingen knökfull. Det stod bilar och tält på varje platt yta, även på lekplatsen. Campingen har bara tre toaletter och var inte dimensionerad för alla dessa besökare. Men stämningen var god och toalettkön var hanterbar.