Åter i Kroatien

Igår natt vaknade vi av ett forsande ljud. Vi hade platsen närmast restaurangen och vatten forsade ut från ett rör nära byggnaden. Först trodde vi att det hade med bevattningen att göra, men det var en trasig rörkoppling. På morgonen kom hantverkare och reparerade röret. Några av våra saker blev lite blöta, men ingen större skada var skedd.

Sen packade i ihop och lämnade campingen. Vi lämnade Albanien och körde in i Montenegro. Vi gjorde ett stopp i Podgorica, Montenegros huvudstad. Där åt vi brunch på Burger King och besökte affären Jumbo (samma kedja som vi besökte i Grekland). Det är fortfarande varmt. 37 grader visade termometern.

Oskar spexar på Jumbo

Sen fortsatte vi genom Bosnien-Hercegovina tills vi nådde Kroatien. Total körtid idag var runt sex timmar. En del av tiden spenderades vid passkontrollerna. För det mesta är det kö vid kontrollerna, och passen ska kollas två gånger per gräns; först vid utpassering, och sen vid inpassering. Idag passerade vi tre gränser, så passen (och bilens registreringsbevis) blev väl använda.

Här är en filmsekvens när vi kommer in i Bosnien och kör vägen som heter M6.

Så småningom kom vi in i Kroatien, strax söder om Peljesac-halvön. Vi siktade på södra delen av Makarska-revieran. Den första campingen vi nådde var full, men den andra hade plats för oss. Orten heter Zaostrog.

Vid campingen

På kvällen drog det förbi åskmoln. Vi kunde se stora blixtar i fjärran, men bara ett fåtal regndroppar föll över oss.

En utflykt på den lilla strandpromenaden
Åska i fjärran
Dessert på strandbaren


Mot Albanien

Innan vi lämnade campingen ville Alfred hyra en trampbåt, så det ordnades. Jag passade också på att ta drönarfilmer över Utjeha-stranden. Charlotte och Oskar hade fått en släng av magsjukan, men vi slapp kräk i bilen. Oskar kräktes lite från båten, vilket var praktiskt.

Man kunde ta rutschkanan ner i vattnet
Utjeha-stranden från drönaren. Vi bodde ett stenkast bakom stranden.

Så småningom var det dags att lämna Montenegro och köra in i Albanien. Passkontrollen gick smidigt. Vårt första stopp var Shkoder nära gränsen. Tydligen var söndag en dålig resdag, för de sista två kilometrarna tog en timme på grund av trafik.

Infarten till campingen såg inte alls imponerande ut, men väl inne öppnade sig en oas. Det kändes som man kom in i en lummig slottsträdgård. Det växer olika frukter här såsom vindruvor, kiwi och mullbär. Restaurangen är en fin villa med lummig trädgård även där.

Tydligen har det legat en alkoholfabrik på platsen men den förstördes med kommunismens fall.

Plats där vi kan plocka druvor och kiwi. Tyvärr inte helt moget än.
Druvor
Kiwi
Lite avslappning efter resa och bad
God mat i lummig omgivning
Spännande lampa
Rozafa-slottet i bakgrunden med historia från antiken.
Pool med med kombinerad relax och hopplatform
Bar med överkomliga priser
Spännande utsmyckning


Budva och Sveti Stefan

Vi träffade en dansk familj på campingen. De hade rest i husvagn sedan april och var nu på väg hem. På vägen hade de passerat Italien och kört ner till södra Grekland. På vägen hem hade de stannat tre veckor på sin favoritcamping i Albanien. Vi utbytte några tips.

Igår lämnade vi båda vår camping. De skulle norrut mot Kroatien och vi fortsatte söderut. Alfred var ledsen över att behöva lämna campingen då han hade hittat en kattunge. Han sov med den hela natten.

Vi körde längs med kusten, Montenegros riviera. Budva är huvudorten där, och vi tog ett lunchstopp i staden. Budva är en typisk charterort, med strandpromenad, vattenaktiviteter och barer. Det fanns också en gammal stadsdel, och vi åt lunch där.

Budva
Väntan på lunch i hammock

Sedan fortsatte vi söderut. Utanför Budva körde vi upp till ett kapell och utkiksplats. Man hade vidunderlig utsikt över Budva och Sveti Stefan (Sankt Stefan). Sveti Stefan är en ö som är förbunden med fastlandet via en en smal landremsa. I nutid har Sveti Stefan varit en lyxresort, men är stängd sedan corona.

Sveti Stefan
Budva och Sveti Stefan i bakgrunden. Oskar och Ester satt kvar i bilen.

Vi körde vidare och kom till vår nästa destination, Utjeha. Det är inte mycket till ort utan mer en strand. Här bor vi på Camp Oliva, bland olivträd.

Tvärs över vägen ligger stranden. Det påminner om ett italiensk lido, med solstolar. Men stranden består av små runda stenar, inte sand. Det gick vågor efter att föregående natt varit lite blåsig.

Oskar älskade vågorna

Vi har inte bestämt hur länge vi stannar här. Kanske blir det bara en natt. Albanien ligger en halvtimme bort, så det blir nästa stopp.



Kräk och Tivat

Strax efter vi hade somnat kräktes Ester i bilen. Tre sovsäckar och lite annat blev nerspytt. Det blev några varv i duschen och en snabbstädning. Oskar var i överslafen och sov lugnt vidare.

Tidigt på morgonen var det Alfreds tur att kräkas. Han hann nästan ut ur bilen, så inga sovsäckar blev träffade.

Denna camping har begränsad service, så det fanns ingen tvättmöjlighet här. Campingvärden hänvisade till en tvättinrättning en kilometer bort. Charlotte gick dit och det visade sig vara en kemtvätt. Då var prisnivån annorlunda, nöjde vi oss med att tvätta det nödvändigaste.

Alfred kräktes en gång till på morgonen, men efter lunch mådde barnen bättre igen, så vi hoppas allt är bra nu.

Alfred och jag gick en runda i omgivningarna och såg staden Tivat på distans. Vi hittade också ett spökslott.

Spökslott

Sen blev det bad i havet. Kotorbukten har en smal passage till Medelhavet, så vattnet i bukten var väl uppvärmt. Det kändes som vattnet höll en temperatur på 29-30 grader.

Alfred hittade en död fisk
Och en levande fisk
Montenegrinsk öl €2

På kvällen gick vi in till Tivat och åt. Tivat har liknats vid Montenegros Monaco, eftersom många lyxjakter lägger till här. Vid promenaden runt hamnen såg vi många fina restauranger och välklädda människor.

Oskar har låst inne sin familj
Någon slags montenegrinsk specialitet. Vikt kalvschnitzel med skinka och ost mellan.
”Kina butik”
Tivat
Alfred hittade kattungar