Category: Albanien

Vårt sista stopp i Albanien är på samma plats som vårt första stopp förra året, Camping Legjenda i utkanten av den hektiska staden Shkoder. Innanför campingens port märks inget av stadens myller.

Vi började emellertid dagen med hotellfrukost för första (och sista?) gången på den här resan. Frukosten var bra enligt barnen eftersom det fanns pannkakor, melon och kakor. Vi vuxna tyckte den var ok, men kunde varit bättre.

Efter frukosten checkade vi ut och körde ut ur Vlora mot Shkoder. Vi spenderade en hel del tid i Vloras täta trafik på smala gator innan vi kom ut ur staden. Generellt är det svårt att slappna av och få flyt i körningen i Albanien. Det händer alltid något. Bilar kör fort, eller väldigt långsamt, djur på vägen, stora potthål, bilar stannar vid fruktstånd på vägen, djärva cyklister på en smal väggren etc.

Shkoder ligger en bit från kusten och värmen känns lite mer här. När vi kom fram stod termometern på 38 grader, så vi fick ta en vätskepaus.

Campingen har vi som sagt besökt förut. Det är en lummig oas i Albanien. Växterna runt ställplatserna består av fruktträd och vindruvor. Det finns äpple, kiwi och vindruvor. Några av frukterna är ätmogna.

Sedan blev det förstås bad. Det finns inget hav här, men en mycket trevlig pool.

Middag åts på restaurangen. Den är väldigt bra och billig.

Jag åt fläskfilé och Ester tog mat från oss alla. Charlottes rätt var spännande. Det var en keramikskål som var inklädd med pizzadeg. I skålen låg kött och sås. Den hette översatt ”mormors tallrik”. Den smakade gott.

Efter maten tog vi en dricka i campingbaren, och sen var det läggdags. Vid tandborstningen hittade vi grodor.

Vi ville spendera ytterligare en dag med våra vänner, och var sugna på att bada i deras hotellpool. Så vi bokade in oss på deras hotell för en natt.

Vi checkade in vid elvatiden och begav oss strax därefter till poolen. Hotellrummet har fyra bäddar och ett pentry. Utsikten är mot en byggarbetsplats, men från balkongen kan kan skymta havet.

Barnen badade hela dagen. Det fanns en liten vattenrutschbana som gick varm.

På kvällen åt vi mat i en närliggande restaurang och efter det såg vi EM-finalen på hotellets rooftop-bar.

Igår lämnade vi Ksamil, men körde bara en liten bit åt nordost, till staden Gjirokaster.

Gjirokaster är en stad med historia. Den har anor från antiken (200 f.kr.), Senare var det en viktig stad under bysantiken/romartiden för att bli intagen av det Osmanska riket 1417. Under 1800-talet var staden ett viktigt centrum i Albanien.

Den gamla delen av staden ligger på en brant sluttning är väl bevarad i ”osmansk stil”. Högst upp ligger en osmansk borg.

Den osmanska stilen innebär robusta hus där det mesta består av sten, även ytskiktet på taken. Därför kallas Gjirokaster också för stenstaden.

Det var fotoförbud i borgen, men vi tog några bilder i smyg. Inne i borgen fanns ett vapenmuseum med gamla skjutvapen och granatkastare.

Vid borgen fanns också en tunnel som de hade inrett som ett museum, med olika saker från Albaniens historia, mycket från kommunisttiden. Tunneln höll en sval temperatur vilket var skönt då det var varm ute

Efter besöket tog vi in på en camping i närheten, Camping Family Gjirokaster.

I bakgrunden finns bergen och där kan man se skogsbränderna härja. Det ska dock inte vara någon fara för människor.

Det hade gått två dagar utan bad, så det var dags att lägga sig på stranden igen. Vi har ett mindre strandområde 200 meter från campingen. Den stora stranden ligger en kilometer bort.

Vi valde ett gå till mindre stranden. Alla stränderna i Ksamil är ockuperade av restauranger och strandklubbar, så vill man ligga på stranden för man betala för en solstol. Vi valde den billigaste vi hittade. Det kostade åtta euro för två solstolar och ett parasoll. Grannrestaurangen ville ha det dubbla. Stranden är ganska liten och omgiven av klippor. I den lilla bukten går det roliga vågor. Stranden är dock inte speciellt vänlig för småbarn. Ester och Alfred gjorde några akrobatiska övningar.

Framåt eftermiddagen höjdes ljudvolymen från strandbaren. Plötsligt startade ett skumparty med en kanon som sköt skum.

Framåt kvällen lagade vi middag på campingen. Det finns ett gemensamt utomhuskök som vi använde. Det blev en pratstund med en polsk familj som bor i Sverige sedan femton år. De har två barn varav en liten som inte kunde gå än.

Det var dags att lämna Grekland för den här gången. Vår upplevelse är att östra Grekland (öarna undantaget) är relativt sömnigt, medan västra Grekland har mer livliga stränder. Campingturisterna består till stor del av östeuropéer med bilar från framförallt Bulgarien och Rumänien. Vid Parga började vi dock se mer tyskar.

Nu är vi i Ksamil i Albanien. Vi valde att köra kustvägen som är kortast, men som består av mindre landsvägar. Kön till gränsövergången var kort denna gång. Å andra sidan gjorde tullen någon slags kontroll av bilen. Tullarna ringde några samtal och vi var tvungen att placera bilen på ett visst sätt. Vi såg inte vad de gjorde, men kanske hade de kameror eller sensorer för att kolla under bilen.

Ksamil ligger på en halvö, och kommer man från söder måste man ta sig över ett smalt sund. Det finns ingen bro utan det är vägfärja av albansk typ som gäller. Vägfärjan var en liten vajerdriven pråm med plats för fyra bilar (två bilar i två rader). Däcket var byggt av trä och färjan övertygade oss inte helt när det gällde kvalitetskänslan. Vi kom dock över det lilla sundet med liv och bil i behåll.

Ksamil ligger vid kusten i södra Albanien. Från stranden kan man se Korfu. Vi fick ett varmt välkomnande på den lilla campingen. Det är familjärt med en backpacker-känsla. Tex så blev vi serverade fika efter vi hade parkerat bilen. Kaffe och kakor kan man ta fritt från köket. Campingen har uthyrning av rum, och på taket av byggnaden är det byggt en skuggig terrass där man även kan slå upp tält.

Vi gav oss ut på en promenad för att kolla in omgivningarna. Ksamil har i vissa artiklar beskrivits som Albaniens Maldiverna med fina stränder och avslappnad atmosfär. Det kanske var några år sedan, för vårt intryck är motsatt. Visst är stränderna fina, men nästan varje kvadratmeter av ständerna är består av trendiga strandklubbar där musik pumpas ut. Känslan är nästan overklig, som att man går runt i en kuliss i en ny Bond-film som utspelar sig på en cool strand.

Vi hittade ett italienskt ställe som låg lite avsides. Där åt vi en lite lunch och barnen lekte på klippor.

På kvällen åt vi pizza. Jag och Oskar kollade på fotboll och resten av gänget gick ett varv längs med strandpromenaden (som var packad med folk). Senare på kvällen kom en kraftig åskskur och sköljde över oss.

Prisnivån i Ksamil överraskande oss. Det är betydligt dyrare än de albanska ställen vi besökte förra året. Vill man ha strandbäddar kostar de mer här än de vi såg i Grekland. Man kunde hyra större VIP-platser närmast stranden för 50 euro per dag… En stor öl kostar runt fem euro.

Vi hade funderat på att resa vidare igår men vi stannade ytterligare en natt. Det var rätt avslappnande här och Ester ville hemskt gärna stanna. Hon gillade att bada i sjön. Det kändes som att bada i ett stort badkar menade hon och Oskar. Enligt internet var temperaturen 30 grader men vid den grundare stranden var det nog ett snäpp varmare.

Ester har i alla fall badat mycket och tränat på sin simning. Nu simmar hon 25 meter utan problem.

Vi kallade den här campingen för Albaniens nybörjarcamping lite på skoj. Detta eftersom allt är väldigt välfungerande och servicehusen är stora och rena. Campingen skiljer sig inte mycket från en camping i Sverige, Danmark eller Tyskland. Förutom en sak. Priserna. Nedan finns ett urval av restaurangmenyn.

På kvällen åt vi en god middag på restaurangen.