Reseberättelser
Våra grannar är en tysk småbarnsfamilj, och vi vaknade av att den 2,5-årige sonen lekte med Oskars Lego. Oskar skulle upp direkt och ville kolla vad som försegick. Då hade inte klockan slagit åtta än.
Sedan blev det bad och snorkling. Det är bra miljö för snorkling då det är klart vatten och stenstrand. Vi såg många fiskar.
På kvällen åt vi mat på camping-restaurangen. Utsikten var fin.
Jag klippte ihop en campingvideo.
Vi gillade verkligen campingen i Vlorë. Även om standarden var låg så hade den en mysig atmosfär, inbäddad i barrskogen. Ester ville inte lämna campingen eftersom den påminde henne om Sverige. Dels på grund av barrskogen och dels på grund av att vi kunde prata svenska med personalen.
Vi körde vägen mot den sydliga turistorten Sarandë. Vi valde dock att inte köra in i staden utan passerade utanför. Vägarna var ganska bra. Hög landsvägsstandard, men hela Balkanhalvön är bergig. Så raksträckorna är få och korta. Det var också mycket mindre trafik än i norra Albanien. Så småningom kom vi till gränskontrollen till Grekland. Den albanska passpolisen ville se registreringsbevis. Det är första gången jag har behövt visa det under alla utlandsresor. Det var kö till den grekiska passpolisen, men EU-bilarna kunde köra förbi ganska smidigt.
I Grekland stannade vi för mat i hamnstaden Igoumenitsa. Här går färjor till Italien, Korfu och Kefalonia. Vi åt god gyros med fin utsikt.
Sen hade vi bara 15 minuters färd kvar till vår camping, Kalami. Här är det välfyllt, men vi fick en fin plats nära havet.
Det är lite oklart hur staden stavas. På många skyltar står det Vlorë, men vi har också sett Vlora. Det gäller även andra städer som Sarandë, Saranda. Kanske lokal stavning och ”europeisk” stavning.
På denna camping dominerar tyskar men överlag är det besökare främst från Mellaneuropa; Österrikare, slovener schweizare och polacker.
Gårdagen spenderades på campingen och på stranden. Bland annat avklarades en liten upptäcksfärd där vi hittade hästar, och jag flög drönare i omgivningarna. Det är varmt så man tar det gärna lugnt i skuggan.
Sen blev det bad och snorkling. Det är varmt i vattnet. Vi gissar på 29-30 grader.
Kvällen avslutades med grillning av kött och marshmallows.
Det finns många grodor här. Vi tror vi hör dem på kvällen och natten.
Igår lämnade vi Sunset camping efter en natt. Det fanns mycket mygg och sandflugor, så nattsömnen blev lite störd.
Ny destination var Vlorë, som är en semesterort i mellersta Albanien.
Vägarna var bättre under denna sträcka. Mestadels var det en tvåfilig motortrafikled. Det finns många som vill göra affärer längs med vägarna, till exempel fruktförsäljare och bensinstationer (har aldrig sett så många bensinstationer per kilometer). Det betyder att även på en motortrafikled lämnar och ansluter bilar lite varstans.
Först åkte vi in till centrum för att fylla på förråden.
Efter inköpet var vi hungriga. Barnen har fått hemlängtan och ville äta på McDonalds eller KFC. Som tur var fanns det en KFC i Vlorë.
Efter lunchen körde vi till Eco Camping Valona utanför Vlorë. Denna camping fick vi tips om från den danska familjen som vi träffade i Montenegro. Eco Camping Valona drivs av några svenskalbaner, så här kan vi prata svenska.
Campingen ligger på en smal halvö nordväst om Vlorë, i en glänta i en barrskog. Det påminner mer om ett scoutläger eller kollektiv än en camping. På kvällen tänds en stor grill i centrum av platsen och många står där och grillar tillsammans.
Strand finns inom gångavstånd. Det var en populär strand med många strandbarer.
Vi har läst de svenska tidningarna att det är en värmebölja i Sydeuropa. Vi lider inte så mycket av den, men nätterna i underslafen blir varma då vi måste ha dörrar och fönster stängda på grund av myggen.
Ny camping för oss, lite söder om Durrës. Campingen ligger vid havet, i utkanten av Kavajë-stranden. Det finns inte mycket i närheten förutom en restaurang. Stranden är dock fin. Det är lite Thailandskänsla här.
Vägarna hit var inte de bästa, men det är vad man kan förvänta sig i Albanien. Långa sträckor är dålig svensk landsväg utan väggrenar. Där samlas mycket tung trafik med motorcyklar och bilar. Där till är beläggningen dålig. Även om hastighetsbegränsningen är 80 så går det oftast långsammare.
På kvällen gick vi till den närliggande restaurang. Den hade fått goda omdömen. Maten var god, men det var ganska dyrt.
Vi stannade ytterligare en natt på Camping Legjenda. Här erbjuds inte några aktiviteter förutom bada och ta det lugnt. Man kan göra dagsutflykter, men det är inget som har lockat. Nu är vi redo att dra vidare till ny destination.
Det är blandade gäster här; yngre par, barnfamiljer och äldre. Man kan hyra rum och bungalows om man inte kommer i husbil eller med tält. Det är lite backpackerkänsla på området. Alla är vänliga och hjälper varandra. Vi fick tips på campingar av våra slovenska grannar. De hade varit i Albanien en tid och var nu på väg hemåt via Kroatien.
Inne på campingen skärmas mycket av Albanien ute. Jag lämnade området en liten stund i förrgår för att handla mat och igår för att köpa ett albanskt sim-kort. Då såg jag flera tiggare och skräp. Även där det finns papperskorgar slängs skräp på marken.
Alfred har sagt att det här är den bästa campingsemestern någonsin. Anledningen är att han hittar så många djur. Igår fångade han ödlor, men de släppte svansen och rymde. På kvällen hittade han och Oskar var sin katt.
Jag passade på att ta ut drönaren för att filma campingen och borgen som är vår granne. Jag var lite rädd att förlora drönaren, för jag tappade kontakten med den när den var bakom berget. Det kan själv återvända till startpositionen, men den tar närmsta vägen, så det är inte bra om det ligger ett berg i flyglinjen.
Det finns inte så mycket nytt att rapportera från gårdagen. Vi är kvar på samma camping, Camping Legjenda, och har spenderat större delen av dagen vid poolen. Alfred och Oskar gillar att hoppa från plattformen, men även Ester hoppar. Oskar har blivit totalt orädd för vatten. Ester kan simma bättre och bättre.
Jag fick låna grannarnas cykel för att handla. De är från Slovenien. Närmsta affär ligger ett par kilometer härifrån, så en cykel hjälpte. Charlotte passade på att tvätta en omgång kläder i tvättmaskinen.
Oskar har fått en kompis. Han heter Johan och är i tjugoårsåldern. Han är dansk och reser med syskon och föräldrar från Köpenhamn. Han och Oskar badade tillsammans och delade solstol.
Vi åt pizza på restaurangen, som har en italiensk ägare. Kvällen avslutades i camping-baren
Innan vi lämnade campingen ville Alfred hyra en trampbåt, så det ordnades. Jag passade också på att ta drönarfilmer över Utjeha-stranden. Charlotte och Oskar hade fått en släng av magsjukan, men vi slapp kräk i bilen. Oskar kräktes lite från båten, vilket var praktiskt.
Så småningom var det dags att lämna Montenegro och köra in i Albanien. Passkontrollen gick smidigt. Vårt första stopp var Shkoder nära gränsen. Tydligen var söndag en dålig resdag, för de sista två kilometrarna tog en timme på grund av trafik.
Infarten till campingen såg inte alls imponerande ut, men väl inne öppnade sig en oas. Det kändes som man kom in i en lummig slottsträdgård. Det växer olika frukter här såsom vindruvor, kiwi och mullbär. Restaurangen är en fin villa med lummig trädgård även där.
Tydligen har det legat en alkoholfabrik på platsen men den förstördes med kommunismens fall.
Vi träffade en dansk familj på campingen. De hade rest i husvagn sedan april och var nu på väg hem. På vägen hade de passerat Italien och kört ner till södra Grekland. På vägen hem hade de stannat tre veckor på sin favoritcamping i Albanien. Vi utbytte några tips.
Igår lämnade vi båda vår camping. De skulle norrut mot Kroatien och vi fortsatte söderut. Alfred var ledsen över att behöva lämna campingen då han hade hittat en kattunge. Han sov med den hela natten.
Vi körde längs med kusten, Montenegros riviera. Budva är huvudorten där, och vi tog ett lunchstopp i staden. Budva är en typisk charterort, med strandpromenad, vattenaktiviteter och barer. Det fanns också en gammal stadsdel, och vi åt lunch där.
Sedan fortsatte vi söderut. Utanför Budva körde vi upp till ett kapell och utkiksplats. Man hade vidunderlig utsikt över Budva och Sveti Stefan (Sankt Stefan). Sveti Stefan är en ö som är förbunden med fastlandet via en en smal landremsa. I nutid har Sveti Stefan varit en lyxresort, men är stängd sedan corona.
Vi körde vidare och kom till vår nästa destination, Utjeha. Det är inte mycket till ort utan mer en strand. Här bor vi på Camp Oliva, bland olivträd.
Tvärs över vägen ligger stranden. Det påminner om ett italiensk lido, med solstolar. Men stranden består av små runda stenar, inte sand. Det gick vågor efter att föregående natt varit lite blåsig.
Vi har inte bestämt hur länge vi stannar här. Kanske blir det bara en natt. Albanien ligger en halvtimme bort, så det blir nästa stopp.
You must be logged in to post a comment.