Reseberättelser
Fredagen spenderades på gården utanför Berlin. Vi åt currywurst, som Oskar älskade.
Framåt eftermiddagen satte vi oss i bilen och körde mot Świnoujście, där nattfärjan till Malmö väntade. På grund av vägarbeten hamnade vi i bilköer vid Berlin.
Vid sextiden på morgonen närmade vi oss Malmö och det var dags att stiga upp.
När vi kom hem mötte vi barnens kusiner som lånat vårt hus en natt.
Efter en natt i Tjeckien gick resan vidare mot Tyskland. En ställplats utanför Berlin var vårt sista nattstopp innan vi tar färjan till Malmö.
Ställplatsen ligger i anknytning till ”Spargel- und Erlebnishof Klaistow”. Översatt blir det Sparris- och upplevelsegård. Under sparris-säsongen (sen vår, tidig sommar) kan man komma hit och handla olika sparris-relaterade produkter i gårdsbutiken. Det finns även en gårdsrestaurang och en grönsaksmarknad.
Sparrissäsongen höll i sig juni ut. Nu i juli har gården skiftat fokus till blåbär (heidelbeere). Allt kretsar runt blåbär, allt från gårdsbutiken till restaurangmenyn. Det finns även självplockning. De blåbär som såldes här såg dock inte ut som de blåbär vi är vana vid. Dessa är större och liknar den amerikanska varianten.
Förutom allt sparris- och blåbärsrelaterat finns aktiviteter för barn här. Nästan som ett mini-sommarland: ett litet mini-tivoli, getter som man kan mata och klappa, hoppkuddar och stora rutschbanor.
Först besökte vi getterna.
Sen testade barnen en karusell. Ganska mesig dock.
Efter det åktes det rutschbanor.
Lite annat smått och gott också.
Marknad och butik stängde klockan sex, så vi hann inte med att titta så mycket. Men vi bestämde oss för att äta på gårdsrestaurangen. Charlotte beställde förstås en blåbärs-spritz. Alfred och Ester beställde olika blåbärsdrycker.
Sedan beställde vi in schnitzel med kantarellsås och flammkuchen, som är en tysk-fransk variant av pizza.
Det smakade gott, och vi gick nöjda tillbaks till vår bil. Oskar körde på med fotboll. Våra tyska grannar var nöjda med hans uppvisning och bjöd honom på en glass.
Efter två nätter i Slovenien behövde vi fortsätta vår resa norrut. Det hade regnat under tidig morgon, så de saker som stått utomhus var blöta och fuktiga. Vi fick vänta med att torka dem.
Målet var Camping Chvalšiny utanför Česky Krumlov. Vi besökte denna bondgårds-camping två gånger under vår semester förra året.
På vägen korsade vi Österrike. Där gjorde vi ett mat och inköpsstopp i Knittelfeld, som ligger granne med Red Bull ring, Österrikes racingbana där F1-lopp körs. Det rådde McDonalds-abstinens, så det fick bli hamburgare. Det första McDonalds-besöket sedan Polen. Maten handlades på Lidl.
Framme vid campingen var vi spända på om vi skulle få plats. Senast vi var här fick vi den sista platsen och kunde bara stå en natt. Det var lika fullt i år, men de lät oss stå på en gräsplätt. Det är nog ingen standardplats, för den har inga markeringar. Kanske är den avsedd för tält. Charlotte blev igenkänd av ägarna och fick lite rabatt.
På campingen finns en liten damm där man kan roa sig.
Efter att vi hade lagat och ätit mat fick det bli ett besök i restaurangen för en drink.
Vår granne har en betydligt robustare husbil.
Hönorna fortsatte springa runt på campingen. De hade fått lite mat av oss dagen innan, så de kom nu och tiggde mer.
Vi gick en promenad i omgivningarna och till en vacker liten sjö i närheten. På vägen tog jag ett par bilder på fina slovenska hus.
Vattnet i sjön var kallt, så det blev inget bad. Det låg en trevlig restaurang vid sjön, så vi beslutade oss för att äta lunch där. Det var mycket alpmat på menyn. Vi åt schnitzel och slovensk korv. På eftermiddagen började moln dra och vi gick tillbaka till campingen.
Tidvis regnade och åskade det, och det höll på fram till kvällen. Oskar hittade en fotbollskompis från Dortmund och spelade under uppehållen. Vi väntade ut regnet innan vi åt. Oskar hade bestämt att vi skulle äta ris, och så fick det bli.
Vi hann med ett förmiddagsbad innan vi lämnade Kroatien. Gårdagens destination låg tre och en halv timme bort, så vi hade ingen stress. Som vanligt var vattnet kristallklart, nästan som att simma i en pool (med stenbotten).
På vägen norrut stannade vi till i Rijeka för att handla. Vi behövde fylla på förråden och ville besöka sport- och friluftsbutiken Decathlon. Vi kom ut från Decathlon med armarna fulla, trots att vi bara skulle handla ett par saker.
Destinationen var en bond-camping i Zgornje Jezersko i norra Slovenien. Vi anlände under eftermiddagen. Här är vi bland de slovenska alperna nära österrikiska gränsen. Denna del av östra alperna heter Juliska alperna.
Slovenien skiljer sig märkbart från övriga Balkan-länder. Landet påminner mer om Österrike, vilket märks direkt när man passerar gränsen. Arkitekturen påminner om österrikiska alpbyar. Rosor och andra blommor hänger ut ur blomlådor från balkonger och fönster, och landet är grönare.
Vi fick några regndroppar på oss på vägen hit, men vid ankomst sken solen. Framåt kvällen kom dock nya moln in. Temperaturen sjönk till under tjugo (delvis på grund av att vi befinner oss på tusen meters höjd) och vi fick ta på oss tröjor och långbyxor för första gången på länge.
Eftersom vi bor på en bondgård så är vi omgivna av djur. Hönor, katter och hundar springer lösa på campingen. Getter, kaniner och får är inhägnade. Bilen står bara ett par meter från fårhagen.
Oskar köpte fotbollsmål på Decathlon och var väldigt glad för dem.
Här är det lugnt och avslappnande. Vi tänkte stanna en natt till innan vi kör vidare.
Dagen startade långsamt som det ofta blir när det inte är resdag och inga aktiviteter planerade. Värmen kom tillbaks efter den svalare och blåsiga natten.
Campingen är minimalistisk när det kommer till mat. Det finns en begränsad bar och restaurang som bara är öppen kvällstid. Närmsta affär ligger bortanför gångavstånd. Det betydde att vi fick ordna lunch från vårt skafferi. Där har vi olika nudel och pastarätter som bara behöver kokande vatten.
Jag hann med en drönarflygning, men sen var det tidig lunch. Efter lunchen gick vi ner till den lilla stranden. Där snorklade vi och letade efter fina stenar. Vattnet var väldigt klart så sikten var god. Man kunde se både mindre och större fiskar.
Efter badet hade vi skärmtid, innan det var dags för middag. Alfred hade hittat schnitzel på restaurangmenyn. Vi andra nöjde oss med korv och pasta vid bilen.
I dag är det dags att lämna Kroatien. En observation är att tyskar gillar landet. På de två campingarna vi har bott på har tyskarna dominerat fullständigt. Vårt nästa stopp blir Slovenien.
Vi tog en genväg över havet istället för att köra omvägen över bron mellan Peljesac-halvön och ”fastlandet”. Tidsmässigt vann vi ingenting, men vi bytte en timmes bilkörning på slingriga vägar mot en timme på färja. Färjan trafikerar Trpanj och Ploče och var förmodligen mer populär innan bron öppnade för ett par år sedan.
Sen matade vi på norrut. Först motorvägen till Zadar, därefter kustvägen. Av någon anledning hade många bilar fått stopp längs vägen. Tror jag räknade till fem stycken, varav tre inom femton minuter.
Under resan drog ett område av moln och regn in. Det kom dock bara en kortare regnskur på oss, men den sänkte temperaturen runt tio grader, från 34 till 24.
Längs med kustvägen finns många mindre campingar. Campingarna ligger ofta fint på klippor mellan kustvägen och havet. Från vägen ser man oftast bara en skylt, och kanske kan man skymta några tak på husbilarna. Vi valde en camping strax norr om Senj, Kamp Leso.
Vid ankomsten var det fortfarande molnigt men framåt kvällen klarnade det upp.
Från campingen kan man ta en brant stig ner till en liten strand. Vattnet är klart och snorkelvänligt.
På kvällen började det komma kraftiga vindbyar. Vi fick stormsäkra för att våra saker inte skulle blåsa ner (i havet). Byarna fortsatte under natten men på morgonen har det mojnat. Som Oskar sa när han klev ur bilen i morse ” Oj, vad det har stormat i natt!”.
Det var tidig uppstigning igår. Utflykt till ön Korčula stod på programmet och båten lämnade klockan nio. Båten gick visserligen från campingområdet, så vi behövde inte ta oss så långt till piren.
På Korčula ligger staden med samma namn. Korčula är en av dessa vackra befästa stenstäder som finns i Kroatien. lite som ett Dubrovnik i miniatyr.
Vid hamnen fanns det en båt med fönster under vattenytan. Den liknade en ubåt (men kunde inte dyka) och kallades ”semi-submarine”. En båttur med en sådan ville vi prova. Båten tog en fyrtiofemminuters tur utanför Korčula och vi såg en bläckfisk och många andra fiskar. Senare tog vi en paus, för det var varmt även idag.
Det hävdas att upptäckaren Marco Polo föddes i Korčula. På den tiden tillhörde ön det venetianska riket. I år var det 700 år sedan han dog, och det uppmärksammades. I staden finns ett Marco Polo-museum, dit Charlotte, Ester och Oskar gick. Alfred ville hellre gå till hamnen och titta efter fiskar.
Vi var tillbaks igen vid halvtvåtiden, så det fanns tid till snorkling och bad. Oskar har nästan lärt sig att simma. Han kan simma under vatten, och han har lärt sig att trampa vatten. Hans simteknik är att simma under vattnet tills han behöver andas, sen trampa vatten och ta några andetag, därefter fortsätta under vattnet. Med snorkel på kan han simma obehindrat.
Jag gick till affären där jag hittade jag några stora fina köttbitar i delikatessdisken. Tror det var ”clubsteak”, dvs ryggbiff med ben. Det blev gott på grillen.
Vi stannar på denna camping i tre nätter. Planen var från början att stanna två nätter, men tre nätter var en förutsättning för att få platsen vid havet.
Vi såg att vädertjänsten hade utfärdat vädervarningar för hög temperatur. Det var inte så hög högstatemperatur (34 grader), utan det var lägstatemperaturen som var hög, 28 grader. Under ett dygn var temperaturen aldrig under 28 grader. Nätterna blir förstås varma, men vi sover med dörr och baklucka öppen, så vi brukar klara det ok. Oskar ville dock sova utanför bilen, och Charlotte gjorde honom sällskap.
Gårdagen handlade mest om bad. Först i poolen och sen i havet. Oskar hann med lite fotbollsspel i mellan.
På kvällen tog Ester, Oskar och jag en promenad till mataffären och köpte snacks och dricka. Sen blev det film, Pippi och de sju haven.
Vi lämnade Albanien och hamnade i Kroatien som planerat. På vägen genade vi över Montenegro och Bosnien.
Destinationen var Camping Nevio, vid staden Orebic som ligger ute på Peljesac-halvön. Peljesac ligger utanför Bosniens lilla kustremsa som delar Kroatien i två delar. Om det låter bekant kan det bero på att vi stannade här förra året också, men då på väg söderut.
Sist hade vi en fin plats på en terrass med utsikt över havet. I år fick vi en plats direkt vid havet.
Campingen ligger på en bergssluttning, så det är stora höjdskillnader. Till Oskars glädje fanns det en fin fotbollsplan, men den ligger högst upp, vid infarten till campingen. Vi gick dit framåt kvällen och hittade fler fotbollsspelande barn. Det blev en spontanmatch med spelare från Slovenien, Bosnien, Tyskland och vi från Sverige.
Efter första matchen tröttnade jag, men hittade en bar med bra läge.
Bredvid fotbollsplanen fanns även andra aktiviteter såsom utomhusgym, minigolf och lekpark.
Så småningom sänkte sig mörkret och ett spännande fartyg gled förbi.
Nu på morgonen tog Charlotte ett dopp efter att ha handlat frukost.
You must be logged in to post a comment.