Vi kom iväg hyfsat tidigt från gården utanför Novi Sad i Serbien. En sextimmarsresa i bilen låg framför oss.
Vi upplevde stora delar av Serbien väldigt platt. Norra delen av landet, ner till Belgrad bestod av platt åkermark så långt ögat kunde nå. Söderut blev det något mer böljande landskap. Sydvästra delen med gränsen mot Montenegro och Albanien är mer bergig, men där körde vi inte.
Under resan genom Serbien såg vi många skyltar till vinvägar, där vingårdarna ligger tätt, men det blev inte tid för vinprovning denna gång. Vi smakade bara det som campingen erbjöd till middagen. Det var nog ett lokalt vin och serverades ”på PET-flaska”. Men det smakade helt ok. Mer om serbiskt vin och vinvägarna finns här:
https://www.serbia.com/visit-serbia/enjoy-serbia/ethno-villages/
Det var åter dags för en gränsövergång, nu mot Bulgarien och EU. På den bulgariska sidan satt en nitisk tant och detaljgranskade alla dokument. Hon använde till och med förstoringsglas. Allt var dock i sin ordning så vi kunde köra vidare.
Vi passerade huvudstaden Sofia och anlände till Sapareva Banja. Banja tror vi betyder bad och detta är en kurort. Byn ligger vid foten av Rilabergen, som bergskedjan i Bulgarien heter. Topparna når nästan 3000 meter.
Campingen här är nybyggd. Det pågår fortfarande visst anläggningsarbete runt omkring oss. I anslutning till campingen finns ett poolområde med varma bad. Det har nog stått här längre än campingen. Som boende på campingen har vi fri tillgång till badet.
Campingen heter ”Seven lakes camping”. Namnet kommer av att det finns ett naturområde med bergssjöar i närheten.
Vi tappade en timme på grund av ny tidszon och var framme sen eftermiddag. Vädret är varmt, och efter sex timmar i bilen var vi snabbt i poolen.
Efter badet grillade vi kött vid bilen. Fotbolls-EM hanns också med innan det var dags att sova.
