Pella och Camping Sikia

Efter att ha lämnat campingen körde vi först till staden Pella. Nu är staden en mindre ort, men under antiken var Pella huvudstaden i det makedonska riket som då var den dominerade makten här.

Pella var också födelsestad för Alexander den store.

Arkeologiska utgrävningar pågår och man har byggt ett fint museum i anslutning till utgrävningsområdet. Det fanns många fina föremål, så som statyer, fynd från gravar och mosaikgolv. Det var svettigt. Temperaturen låg på omkring trettiofem grader.

Efter Pella körde vi en bit söderut, till Camping Sikia. Närmsta ort är Kala Nera, och närmsta ö är Skiathos.

Vi fick ett varmt bemötande och fick åka golfbil runt för att titta på de lediga platserna.

Campingen ligger som en terrass ner mot havet, så att gå upp och ner tar på krafterna.

Vi hittade en trevlig plats med fin utsikt.

Lite ouzo hör till.

Campingen har en lummig restaurang nere vid stranden. På kvällen såg vi EM-fotboll tillsammans med tyskar och danskar.

En kattunge som blev bortskämd


Drönardramatik på Ouzouni Beach

Idag är det dags att lämna Kassandra, så igår var sista dagen på stranden. Lite kyligare luft hade dragit in över natten så temperaturen var kanske 26-27 istället för 30-31.

Värmda rester till lunch.

Efter lunch drog ytterligare ett åskväder förbi och vi fick några droppar på oss. Vi var inte så badsugna så istället tog jag fram drönaren och filmade vid stranden. När det var dags att landa flög jag mot min utgångsposition nära bilen, men missbedömde trädkronorna. Vid nedstigningen fick drönaren kontakt med trädet och lade sig bekvämt på grenarna på ungefär fem meters höjd.

Drönaren ville förstås inte komma ner självmant utan vi fick tänka ut idéer hur vi skulle gå ner den. Första idéen bestod i att få drönaren att skaka ner genom att skjuta en fotboll mot grenarna. Det var dock inte så lätt, så vi fick överge det. Min andra tanke var att klättra upp i trädet rysta grenen där drönaren satt, men stammen var svårklättrad. Tredje idéen var att peta ner drönaren med en pinne, men det var inte det lättaste att hitta en tillräckligt lång pinne. Vi hade dock ett fiskespö som var tre meter långt. Vi hade också ett stålrör på knappt en och en halv meter som tillhörde ett tennisspel. Dessutom en liten stålpinne på knappt en halvmeter. Dessa delar tejpades ihop till en lång pinne. Efter många försök med att nå drönaren med pinnen lyckades vi till slut pricka rätt så att drönaren föll ner på stranden.

Alfred snorklade efter eremitkräftor och byggde ett hem till dem.

Så småningom kom solen och värmen tillbaks. Vi gick till stranden där vi spelade volleyboll och badade.

Alfred fångade en sjögurka.
Oskar hittade en larv.

På kvällen åt vi mat på strandrestaurangen.



Kassandra, dag 2

Gårdagen rann iväg snabbt. Vi lekte vid tältet, på stranden och i havet.

Framåt kvällen såg vi blixtar i fjärran och det började blåsa upp. Vädertjänsten hade utfärdat varningar för kraftiga lokala åskskurar. Men blåsten lugnade ner sig och inget regn föll över oss. Överlag har temperaturerna varit lite lägre här jämfört med föregående campingar, runt trettio grader här och upp mot trettiofem innan.

Vi fick besök av hunden igen. Han fick lite rester av oss och blev glad för det.

På kvällen tittade vi på Tintin-filmen. Vi använde bildörren som projektorduk.



Chalkidiki och Kassandra

Igår körde vi till ny plats. Destinationen var Ouzouni Beach Camping som ligger på en halvö sex mil söder om Thessaloniki. Halvön heter Chalkidiki och består i sin tur av tre halvöar (fingrar). Vi är på den västra som heter Kassandra.

Standarden på campingen är ett snäpp upp jämfört med den förra campingen. Duschar och toaletter är moderna och rena.

Här står vi på en plats vid havet. Bara ett glest staket skiljer oss från den fina sandstranden. Vi riskerar till och med att få vattenstänk på oss när någon använder strandduschen.

På vägen hit tog vi en liten omväg till den mysiga byn Afytos, som ligger längre ut på Kassandra. Afytos är populär bland turister, så det finns butiker att spendera pengar på, framförallt hantverk och souvenirer. Men byn är också promenadvänlig med smala gränder utan biltrafik. Vi tog en paus på en servering med magnifik utsikt över Medelhavet.

Efter att ha anlänt på campingen var vi en stund på stranden. Fotboll, volleyboll och bad hanns med.

Vi hade provianterat på Lidl, det blev souvlaki med tzatziki till middag.

En stor hund vandrar runt på campingen. Han var också intresserad av vår middag.

Oskar hittade en fotbollsdräkt på Lidl och ville inte släppa den.



Baddag på Camping Alexandros

Denna dag hade vi inget inplanerat. Förmiddagen spenderades runt tältet. Oskar spelade fotboll, Alfred pysslade (gjorde skateramper i wellpapp) och Ester läste. Hon har nu läst ut sin bok som hon påbörjade i början av resan.

Ester har blivit familjens boknörd.

Efter en enkel lunch gick vi till stranden. Stranden ligger precis vid campingrestaurangen, ca femtio meter från bilen. Strandremsan består av en blandning av sand och sten. Badskor är bra att ha.

Restaurangen i bakgrunden.
Oskar somnade men vaknade när det vankades chips.

På kvällen gick vi till restaurangen och åt middag.

Ester har ny klänning.



Den antika staden Philippi

Vi stannar på Camping Alexandros i tre nätter. Egentligen hade två varit tillräckligt, men vår nästa camping hade lediga platser först på onsdag. Det finns myror och många myggor vid vår plats, vilket är lite störande.

Campingen var betydligt lugnare igår då festivalgästerna har lämnat. Efter en lugn morgon beslöt vi oss för att göra en utflykt. I närheten av oss låg den antika staden Philippi, och nu har man gjort utgrävningar där. Staden grundades 300 år f.Kr och var sedan en betydande stad både under antiken och romartiden.

Bland de nuvarande ruinerna kan man bland annat se en välbevarad amfiteater. Det finns även ett rikt museum där man ställt ut saker man hittat här.

Mosaikgolv med inskription
Forum med det administrativa centret i bakgrunden
Amfiteatern

Vid utgrävningarna fanns en servering där vi passade på att äta lunch.

Pitabröd med souvlaki-kött

På hemvägen körde vi igenom Kavala som är en annan gammal stad, men ännu levande. I staden finns en klippa med en fästning och en bevarad akvedukt. Vi var lite varma och trötta och nöjde oss att titta på dessa sevärdheter genom bilrutorna. Från Kavala kan man ta båten till Greklands nordligaste ö, Thassos, men den får besökas en annan gång.

Vid hemkomsten hann vi med ett dopp i havet innan vi grillade och åt vid bilen.



Pingst i Grekland

Vi lämnade Bulgarien för den här gången och körde mot Grekland. Resan gick bra, men vi fick vänta en timme vid gränsövergången. Detta trots att Bulgarien är Schengen-medlem sedan april. Österrike motsatte sig att Bulgarien och Rumänien fick bli fullvärdiga medlemmar (med passfrihet inom Schengen-länderna), så i deras fall gäller avtalet bara för sjö- och flygtrafik. För resor landvägen gäller fortfarande passkontroll.

Vid vår gränsövergång dominerades trafiken av rumänska och bulgariska turister.

Typisk gränshandel

Vi siktade mot staden Kavala i östra Grekland. Strax öster om staden ligger ”Camping Alexandros” som var vårt mål. De hade bekräftat att det fanns plats för oss.

Campingen är lite sliten men ligger fint precis vid havet. Det verkar främst vara inhemska och bulgariska gäster här, samt ett par tyskar.

Till vår förvåning är det pingsthelg här nu. Det är den ortodoxa pingsten som infaller senare än vår. Vi blev ännu mer förvånade när vi såg att det ordnas en Bollywood-festival här under helgen. Bollywood-intresserade greker samlas här, går danskurser och håller dansuppvisningar.

Sen lunch vid ankomst
Bad i Medelhavet
Rester till middag
Dansuppvisning
Kvällsdrink
Filmvisning: Sune i Grekland


Sapareva Banya, dag 2

Vi hade bestämt oss för att stanna två dagar på denna campingen, så det blev en lugn förmiddag. Sedan gick vi till badet och spenderade eftermiddagen vid poolen. Lunch köpte vi från badbaren. Priserna är låga här. En stor toast med pommes frites, en extra portion pommes frites, 0.5 l öl och 0.5 l coca cola kostade totalt 90 kronor.

Jag fick dricka två eftersom Charlotte inte drack upp sin.
En tallrik sardiner

Vi åt på restaurang i byn på kvällen. Det var lugnt när vi kom, men senare sjöngs det och spelades det traditionell bulgarisk musik, ackompanjerat av dans. På vägen till restaurangen stötte vi på en åsna.

Vi beställde någon slags panna med grönsaker och kött. Det var gott!

Idag tänkte vi lämna Bulgarien för Grekland. Campingen vi hade tittat ut visade sig vara full, så vi får hitta ett alternativ.



Midsommar i Bulgarien

Vi kom iväg hyfsat tidigt från gården utanför Novi Sad i Serbien. En sextimmarsresa i bilen låg framför oss.

Vi upplevde stora delar av Serbien väldigt platt. Norra delen av landet, ner till Belgrad bestod av platt åkermark så långt ögat kunde nå. Söderut blev det något mer böljande landskap. Sydvästra delen med gränsen mot Montenegro och Albanien är mer bergig, men där körde vi inte.

Under resan genom Serbien såg vi många skyltar till vinvägar, där vingårdarna ligger tätt, men det blev inte tid för vinprovning denna gång. Vi smakade bara det som campingen erbjöd till middagen. Det var nog ett lokalt vin och serverades ”på PET-flaska”. Men det smakade helt ok. Mer om serbiskt vin och vinvägarna finns här:

https://www.serbia.com/visit-serbia/enjoy-serbia/ethno-villages/

Det var åter dags för en gränsövergång, nu mot Bulgarien och EU. På den bulgariska sidan satt en nitisk tant och detaljgranskade alla dokument. Hon använde till och med förstoringsglas. Allt var dock i sin ordning så vi kunde köra vidare.

Vi passerade huvudstaden Sofia och anlände till Sapareva Banja. Banja tror vi betyder bad och detta är en kurort. Byn ligger vid foten av Rilabergen, som bergskedjan i Bulgarien heter. Topparna når nästan 3000 meter.

Campingen här är nybyggd. Det pågår fortfarande visst anläggningsarbete runt omkring oss. I anslutning till campingen finns ett poolområde med varma bad. Det har nog stått här längre än campingen. Som boende på campingen har vi fri tillgång till badet.

Campingen heter ”Seven lakes camping”. Namnet kommer av att det finns ett naturområde med bergssjöar i närheten.

Vi tappade en timme på grund av ny tidszon och var framme sen eftermiddag. Vädret är varmt, och efter sex timmar i bilen var vi snabbt i poolen.

Skönt med skugga
En bulgarisk öl från poolbaren

Efter badet grillade vi kött vid bilen. Fotbolls-EM hanns också med innan det var dags att sova.

Månen tittar fram bakom Rilabergen


På en lantlig gård i Serbien

Det var ytterligare en varm dag, men de varmaste timmarna spenderade vi i bilen. Varmast, omkring 35 grader, var det när vi passerade gränsen från Ungern till Serbien. Övergången tog omkring en timme på grund av kö. Det såg inte ut att vara jättemånga bilar, men gränsvakterna tog lång tid på sig för varje bil. Vi kom dock förbi smidigt.

Vår destination för dagen var en liten gårdscamping utanför Novi Sad. Farma 47 heter den. Vår del av området består mest av fruktodlingar. Persikor eller aprikoser verkar det vara.

En pool finns inbäddad bland odlingarna. Vi hör dock kor och höns på gården, så djur hålls här också. Dessutom finns en vakthund som heter Mido. Det var han som välkomnade oss med höga skall. För när vi anlände var allt öde här, förutom Mido. Ingen personal och inga gäster. Mido ledde oss till huset, men det var ingen där. Till slut såg en solbadande kvinna (dottern?) oss och stegade in och hämtade (väckte?) ägaren. Han såg lite nyvaken ut, eller så tittade han på fotbolls-EM. Vi har haft en vana att anlända just när landet spelar match (samma hände i Slovakien, och även Polen tror jag).

Ägaren kunde knappt engelska, så vi kommunicerade med teckenspråk och Googles översättningsapp. Allting löste sig fint.

Det var fortfarande varmt, så vi svalkade oss i poolen.

Senare åt vi mat på restaurangen. Det fanns bara fast meny: soppa, kött med potatismos, sallad och pannkakor. Och vi var fortfarande de enda gästerna, så det var lite speciellt.

Det smakade bra. Vi hade snabbt blivit kompisar med Mido, så han fick smaka lite också.

På kvällen blev det mys, lek med Mido och fotbolls-EM. Dessutom anlände en husbil, så vi var inte helt ensamma längre.

Spanien – Italien på skärmen