Vi gillade verkligen campingen i Vlorë. Även om standarden var låg så hade den en mysig atmosfär, inbäddad i barrskogen. Ester ville inte lämna campingen eftersom den påminde henne om Sverige. Dels på grund av barrskogen och dels på grund av att vi kunde prata svenska med personalen.
Vi körde vägen mot den sydliga turistorten Sarandë. Vi valde dock att inte köra in i staden utan passerade utanför. Vägarna var ganska bra. Hög landsvägsstandard, men hela Balkanhalvön är bergig. Så raksträckorna är få och korta. Det var också mycket mindre trafik än i norra Albanien. Så småningom kom vi till gränskontrollen till Grekland. Den albanska passpolisen ville se registreringsbevis. Det är första gången jag har behövt visa det under alla utlandsresor. Det var kö till den grekiska passpolisen, men EU-bilarna kunde köra förbi ganska smidigt.
I Grekland stannade vi för mat i hamnstaden Igoumenitsa. Här går färjor till Italien, Korfu och Kefalonia. Vi åt god gyros med fin utsikt.
Sen hade vi bara 15 minuters färd kvar till vår camping, Kalami. Här är det välfyllt, men vi fick en fin plats nära havet.
You must be logged in to post a comment.